Untitled Page

Varför valde flickor i Skövde att gå i flickskola och inte i läroverk?
Och vad hände sedan?
Funderingar som utgjort bakgrund till en ny bok.

Vart tog dom vägen? Vad blev det av dom?
Skövdebördige Bertil Adamson ställde frågan. Tillsammans med några andra manliga seniorlärare, satt han och pratade Skövdeminnen. De pratade om sina lärare och vad som hade hänt i livet. Så gled de plötsligt in på flickorna.
– Våra minnen handlade främst om ”hippor” och ”skutt”. Men vad hade hänt med flickorna från flickskolan i Skövde?
Ja, vad blev det av dem, undrade Bertil Adamson och hans vänner. Och varför hade de valt att gå i just flickskola, när det fanns ett läroverk?
I mångt och mycket är detta bakgrunden till den nyutkomna boken som också också heter ”Vart tog dom vägen? Vad blev det av dom?”. Här finns flickskolehistoria i allmänhet – och före detta elevers vid flickskolan i Skövde berättelser i synnerhet.
– Det är ju deras minnen och berättelser
som är mest spännandesäger Bertil Adamson och tillägger att såvitt han vet är boken unik i sitt slag. Det är beklagligt att det inte finns någon dokumentation om 40 års pedagogiskt utvecklingsarbete, menar han.

Eleverna berättar
1875 startade Eva Vilhelmina Ottilia Nordenfeldt en elementarskola för flickor i Skövde. Ett gott rykte gjorde att skolan snabbt utvecklades och i oktober 1880 invigdes lokalerna för Sköfde Elementarläroverk för flickor på Skolgatan 2. På senare tid fungerade också Eric Ugglas skola (nuvarande Göteborgsoperan Skövdescenen) som sjuårig kommunal flickskola.
– I boken har vi valt att fokusera på tjejerna som slutade skolan mellan 1947 och 1964, fortsätter Bertil Adamson.
”Vi” i detta fall är den projektgrupp som har arbetat med boken. Förutom Bertil Adamson ingår Maria Lindqvist som svarar för formgivningen och Åke Kahlbom som står för de historiska faktatexterna. Majoriteten av boken utgörs
dock av före detta elevers berättelser. Irma Kvist i Tidaholm är en av dem som medverkar.
– Jag gick ut flickskolan vid Eric Uggla 1956 och det är klart att det finns många minnen att berätta om och jag tycker att den här boken är helt fantastisk. Hon var en av många före detta elever som deltog vid onsdagens ”releaseparty”. Det var en glad samling tjejer i olika åldrar som pratade skolminnen. Alla utifrån sitt perspektiv. Alla har dessutom berättat i boken. En och annan läsare lär säkert bli nostalgisk över att se gamla klassfoton och bilder från lussefirande och skolresor.

Lugn och ro
Myterna om flickskolorna är många, menar Bertil Adamson.
– Som att det var en skola där flickorna enbart lärde sig matlagning och hushållslära. Tvärtom hade eleverna stora yrkesambitioner och man satsade mycket på exempelvis språk.
– En annan myt är att det bara var välsituerade familjer som skickade sina döttrar till flickskola. Vår bok visar att drygt hälften av eleverna kom från vanliga arbetarhem. Men varför valde då Irma Kvist och de andra att gå i flickskola när det fanns läroverk?
För den absoluta majoriteten som medverkar i boken handlar det om att få lugn och ro och kunna koncentrera sig på sin skolgång. De ville inte dela klass med busiga pojkar.
Projektgruppen ska nu göra en liknande bok om flickskolan i Skara, Växjö och senare sannolikt också om den i Uddevalla.

CHARLOTTE KRISTENSSON
0500-467557
charlotte.kristensson@sla.se.