Untitled Page

Bakgrund
I Billingsbygden 2006 skrev jag en artikel om Frans Albert Neuendorf,
(1870-1946), mannen som byggde den nya staden. Han var berlinaren
som skapade det nya Skövde under 1900-talets första fyra decennier, en
intensiv utbyggnadsperiod.

Under hösten 2007 pågår en stor utställning på Arkitekturmuseum i
Stockholm som skildrar arkitekten Alfred Grenander och hans stora
verksamhet under i stort sett samma tidsepok, men då i Berlin. Och
denne Grenander var född och uppvuxen fram till sitt femtonde år i
Skövde. Han har beskrivits som ”svensken som byggde Berlin”.

Man får väl säga att Berlin och Skövde gjorde ett kristligt byte av
kompetens och framgångsrik verksamhet.

Den stora utställningen över Grenander kommer förhoppningsvis att
också kunna visas i födelsestaden. Detta kommer då att ske sommaren
2008 i Skövde konsthall. Utställningen är producerad av Deutsches
Technikmuseum i Berlin i samarbete med Svenska ambassaden under
samordnande ledning av den svenske kulturattachén Aris Fioretos.

Utställningen har tidigare visats från november 2006 till augusti
2007 på det tekniska museet i Berlin för att uppmärksamma 75-årsminnet
av Alfred Grenanders bortgång år 1931.

Alfred Grenander föddes alltså i Skövde 1863, som äldste son i en
barnaskara på nio, varav sex stycken nådde vuxen ålder. Familjen var
sedan flera generationer bosatt i Skövde och mycket ansedd. Hans
Skövdebakgrund är således gedigen och grundmurad.

Farfadern, den första generationen
Farfadern, Elias Christopher Grenander, hade kommit till Skövde för
att tillträda som kyrkoherde 1823. Efter en framgångsrik akademisk
karriär i Uppsala prästvigdes han året innan. Skaradjäknen, född 1778,
hade då efter fil.mag.examen år 1800, docentur 1803, adjunktur 1814
tilldelats professors namn och värdighet. Detta var en enastående karriär
för den ”oäkta” sonen till den ensamstående Anna Margareta
Grenander, härstammande från Skåne. Modern gifte sig med pastorsadjunkten
Lithander då Elias var fyra år. På så sätt fick pojken en styvfar,
men fick behålla moderns namn, Grenander. Hemmets tillgångar
var inte så stora och det ekonomiska stödet under studieåren i Skara och
Uppsala var begränsat.

Den akademiska karriären kröntes med att Grenander promoverades
till teologie doktor 1830. Han utnämndes till kontraktsprost 1824.
Han var även riksdagsman åren 1829 och 1834. 1841 följde ledamotskap
i Nordstjärneorden.

1808 gifte han sig med Catharina Elisabeth Trozelli, dotter till
domkyrkosysslomannen i Linköping, Nils Trozelli. Paret fick flera
barn. Sonen Elias Samuel Engelbert blev borgmästare i Norrköping.
Dottern Sofi Ulrika gifte sig med regementsläkaren Per Adolf Edgren.
Dottern Anna Maria Albertina var gift med biskopen Anders Fredrik
Beckman. Sonen Johan Alfred Magnus var jurist och blev så småningom
politiker och den starke mannen i hemstaden.

Enligt Warholms herdaminne var Grenander ”en lärd, from och välmenande
man”, ett i dessa sammanhang gott eftermäle. Hans ämbetstid
i Skövde varade i tjugotvå år och han var uppenbarligen mycket
uppskattad av församlingsborna. Hälsan sviktade emellertid och året
före sin bortgång hade han svimmat i predikstolen och medvetslös förts
hem till prostgården. När han avled år 1845 sades att alla hållit honom
som ”en värderad vän, en ädel och rättsint man”.

Under Uppsalaåren hade han lärt känna och blivit god vän med sin
professorskollega Erik Gustaf Geijer. När denne sommaren 1827 besöker
Skövde beskriver han staden i ett brev till hustrun som ”ingen
otrevlig stad med ett angenämt läge vid foten av Billingen”. Han skriver
vidare: ”Hos Grenanders var jag mycket välkommen. Han har blivit
fet och har fått ett slags ärevördig förnöjelse i sitt väsen, frun dito.
Hon ser ut som om du satte ett par runda förnöjeliga ögon på en gurka”.

Prostinnan Grenander överlevde sin man med tolv år. Hon hade då
låtit bygga ett präktigt stenhus i hörnet av nuvarande Petter Helénsgatan
och Hertig Johans gata, där restaurant Helénsgården ligger idag. På
äldre kartor benämns den Gökstomten. Fastigheten kom efter Catharina
Grenanders bortgång i sonen Alfreds ägo. Tomten har sedan dess kallats
Grenanderska tomten.

Fadern, den andra generationen
Fadern är den Alfred Grenander som är betydligt mer bekant för skövdeborna än den internationellt kände sonen och arkitekten. Han kom att få en absolut avgörande betydelse för stadens kommande utveckling.

Alfred Grenander d.ä., född år 1824, antogs efter juristexamen i
Uppsala som auditör vid Västgöta regemente. Auditör var den jurist
som hade uppdrag att biträda militära chefer i disciplinmål och andra
juridiska angelägenheter. Vid de regelbundna regementsmötena på
Axevalla hed kom han, liksom svågern, regementsläkare Edgren, i kontakt
med försvarsledning och kungahus. Han fick därigenom ett betydelsefullt
kontaktnät, inför hans kommande stora politiska
insatser. Han valdes så småningom till Skövde
stadsfullmäktiges förste ordförande och var direktör i
Skaraborgs Enskilda Bank. Han var också
under lång tid riksdagsman. Så småningom
hedrades han med att en gata på Östermalm
uppkallades efter honom. Grenander var ivrigt
verksam i den kommitté som arbetade för att
få den nya Västra stambanan dragen öster om
berget Billingen i enlighet med greve von
Rosens förslag. Detta motarbetades med
stor kraft framförallt av konungens befallnings-
havande, landshövdingen och hans förvaltning
i Mariestad. Skövdeborna med Grenander
och Edgren i spetsen gick segrande ur striden, efter bl. a. uppvaktningar
inför kungahuset. Påskdagen 1856 fattades beslut i konselj till ”östbillingarnas” förmån.

Detta avgörande beslut för Skövdes kommande utveckling kan inte
överskattas. Stadens kraftiga industriella utveckling var helt kopplad
till tillgången av järnväg, kurortsepoken likaså. Naturligtvis blev detta
också mycket betydelsefullt när den nya härordningen vid förra
sekelskiftet innebar att man byggde upp särskilda garnisonsorter.
Skövde blev en av dem med inte mindre än tre regementen och flera
staber. Staden hade år 1850 knappt 900 invånare, men invånarantalet
hade vid sekelskiftet vuxit till hela 5.000. Eller som någon uttryckte
det ”Sköfde har genom jernvägen plötsligt blifvit från en undangömd
tillvaro intryckt i verldslifvets rörelse…”.

Grenander gjorde 1856 en längre årslång utlandsresa. Den förde
honom först till Tyskland och därefter till Egypten, Palestina, Turkiet,
Grekland, Italien och Frankrike.

Året efter hemkomsten förlovar och gifter han sig med den vackra
Julia Hvalström, ”som med sin moder, änkefru prostinnan Hvalström
en längre tid i staden varit bosatt”. Paret fick nio barn. Tre dog redan i
späd ålder.

Julia var mycket musikalisk och den 9 mars 1854 ordnades ett ”sällskapsspektakel” i Bogrens sal. Härvid gavs pjäsen ”Fästmön från
huvudstaden” med den 18-åriga Julia Hvalström i huvudrollen. Hon
recenserades på följande sätt: ”Hennes präktiga sång och högst lediga
sätt, ävensom hela hennes figur, kostym m.m. gjorde henne till en
apparition, som man ej lätt glömmer, och hon tog ibland alla dessa särdeles väl spelande amatörer odiskutabelt högsta priset”. Edgren skriver: ”Bättre hustru och mer uppoffrande och oförtröttsam maka kunde
min svåger aldrig fått. Hon förstod att lugna och förmildra hans tunga
stunder, skötte hem och barn mönstergillt, trots att hon var klen och
svag. Mången gång, då dagens mödor tycktes medtagit hennes krafter,
likväl på aftonen vid sitt piano lät hon sin klara, rena sång ljuda kring
boningen och skänka glädje åt man, barn och vänner”.

Auditören Grenander står som ägare till två fastigheter i staden.
Dels den från moderns dödsbo förvärvade Grenanderska fastigheten,
belägen där restaurant Helénsgården nu ligger, dels Lilla Backen, belägen
i hörnet av Fredsgatan och Långgatan. Den äldre huvudbyggnaden
och dess flygel på denna fastighet finns fortfarande kvar, väl bevarade.

Husen ingår i det som idag benämnes som den Elfverssonska fastigheten.
Huvudbyggnaden är för närvarande under pietetsfull renovering.
Att Grenanders också bodde här har uppdagats sent med hjälp av den
lilla fina akvarell som ingår i utställningen om Alfred d.y. Han har själv
i sin dagbok gjort skissen som visar ”Hvalströmska huset i Sköfde,
(min mormors) där jag föddes den 20.6 1863”. Mormodern, änkeprostinnan,
hade avlidit 1857, och fastigheten gick då i arv till dottern Julia, som var enda barnet.

1858 bosätter sig enligt kyrkobokföringen det nygifta paret Grenander i ”Hwalströmska huset”. I ”Beskrifning till Plankarta öfver Sköfde stad, af Kongl. Maj:t gillad 1863” står auditör Grenander som ägare. Före giftermålet bodde han i moderns ovannämnda fastighet i hörnet av Hertig Johansgatan och Lögegatan.

Alfred d.ä. valdes till riksdagsman år 1859 och blev Skövde stadsfullmäktiges förste ordförande 1864. Denna post innehade han ända till
1881. Redan året före hade han utnämnts till direktör vid Städernas
Allmänna Brandstodsbolag i Stockholm. Det skulle dock dröja ända till
1891 innan hustru Julia skulle komma efter med barnen för att bosätta
sig i kungliga huvudstaden. Familjegraven finns emellertid i Skövde på
S:t Sigfrids kyrkogård, där förutom föräldrarna fem av barnen ligger
begravda.

Sonen, den tredje generationen

Alfred d.y. började sin skolgång i Skövde folkskola och fortsatte sedan
i stadens elementarläroverk. Dess nya vackra byggnad, ritad av den
kände kyrkoarkitekten Langlet från Stockholm invigdes först 1877, så
tiden där blev begränsad.

Redan år 1878 flyttade nämligen Alfred med sin far till Stockholm,
där han gick på latinlinjen på Stockholms gymnasium. När detta lades
ner fortsatte han ytterligare en termin på Norra Latin. Hans betyg var
ytterst måttliga. Han blev underkänd i matematik, medan betygen i de
s.k. övningsämnena som teckning, sång och gymnastik var goda.
Troligen bytte han av dessa skäl inriktning och skrevs in i byggnadsyr-kesskolan vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm hös
ten 1881. Utbildningen varade i
fyra år. Betygen var slätstrukna
även här, men han utmärkte sig
i de formmässiga och estetiska
ämnena som ornamentsteckning,
ritämnena och formlära.
Grenander var därefter en kort
period inskriven vid Kungliga
Tekniska Högskolan i Stockholm
som extra elev i ämnena
arkitektur och ornamentik.
Andra elever som samtidigt
utbildade sig var namn som Erik
Lallerstedt, Ferdinand Boberg
och Carl Westman.

Hösten 1885 reser så Alfred Grenander d.y. tillsammans med fadern
till Berlin och påbörjar sin tyska utbildning vid Technische Hochschule
Charlottenburg där. Så inleddes en lysande yrkeskarriär.

Alfred Grenanders yngre bror Ernst, utbildad officer, avled i lunginflammation,
30 år gammal. Han var gift med Mary, född Åwall från
Göteborg. 1897 gifte hon om sig med Alfred, och Ernst och Marys dotter
Karin fick sin farbror som styvfar. Systern Gunilla gifte sig med
Alfreds kurskamrat och senare kompanjon, arkitekten Otto Spalding.

Den tio år yngre brodern Henning hade en något annorlunda karriär
för en skövdeyngling. 1893 arrangerades de allra första europamästerskapen
i konståkning på skridskor. Helt otippad vann den tjugoårige
Henning Grenander. 1898 följde han upp med vinst i världsmästerskapen
i London, där han också var bosatt och verkade som sjukgymnast.

1887 öppnade Alfred Grenander och den jämnårige Otto Spalding
ett arkitektkontor i Berlin. Tillsammans deltog de i ett antal arkitekttävlingar
och genomförde sina första uppdrag. Olika villaprojekt i
tidens jugendstil avlöste varandra. Vidare genomfördes bl.a. projekteringen
av en kyrka i Guben. Parallellt med detta arbetade Grenander
mellan 1890 och 1897 i den välrenommerade Riksdagsbyggbyrån
under Paul Wallot, och fick på så sätt följa bygget av det tyska
Riksdagshuset.

1897 inleder Grenander en livslång lärargärning vid Berliner
Kunstgewerbemuseums utbildningsanstalt. I juli 1901 blev han som
trettioåttaåring utnämnd till professor. Bland sina elever fann han
många talangfulla medarbetare, främst Alfred Fehse, mångårig
medarbetare vid byggandet av olika stationer för Berlins hög- och
tunnelbana. Det var ju som byggare av dessa som Grenander har blivit
allra mest känd. Mellan 1902 och 1930 ritade han cirka sjuttio
sådana stationer i efterhand växlande arkitekturstilar. Grenanders
projekt utgör fortfarande drygt hälften av det idag kraftigt utbyggda
hög- och tunnelbanenätet i Berlin.

1921-1923 ritar han för Svenska Församlingens räkning stadsoch
församlingshus i Berlin, dessvärre demolerat under andra
världskriget.

I Sverige finns idag knappast några minnesmärken av Grenanders
verksamhet. Ett undantag är emellertid hans sommarhus i Falsterbo,
Tångvallen. Huset stod klart 1907 och var något av ett ytterligare
genombrott i hans karriär.

Grenander var emellertid inte bara husarkitekt. Han visade tidigt
stor fallenhet som inredare och formgivare i vid bemärkelse. Han var
så framgångsrik att han utsågs till tysk representant för form och
design vid världsutställningen i S:t Louis 1904. Hans professur vid
Kunstgewerbemuseum och hans kompetens och skicklighet som
möbelformgivare gav underlag för detta prestigefyllda uppdrag,
genom vilket han kom till sin rätt i ett sammanhang av högsta internationella
klass. Det var under denna epok han bland andra kom att
lära känna och grundlägga en personlig vänskap med den store
Charles Rennie Macintosh från Skottland.

Alla berlinare känner till Alfred Grenanders tunnelbanestationer.
Men det är nog inte så många svenskar som känner till att denne
skövdeson gjorde en så lysande internationell karriär och var med och
formade en modern metropol. Han har i stort sett inte avsatt några
arkitektoniska spår i Sverige, förutom sommarvillan i Falsterbo. Han
blev en ”tysk” arkitekt och har inte fått någon plats i den svenska
arkitekturhistorien.

Att minnesutställningen nu getts utrymme på Arkitekturmuseum i
Stockholm och senare förhoppningsvis i Skövde är ett försök att ändra
på detta förhållande och ge Alfred Grenander d.y. en rättmätig position
även i den svenska arkitekturens historia. Besökarna får i utställningen
och inte minst i den förtjänstfulla utställningsboken tillfälle att grundligare
fördjupa sig i detta magnifika livsverk.