Här på berget har skövdebor fostrats
Frisksportarnas stuga.
Strupen.
Alphyddan.
Förvisso klingar detta skönt i de genuina skövdebornas öron. Exakt hur många skövdebor som i sin ungdoms gröna da'r tillbringat, till och med bott, i frisksportarstugan, det vet vi inte och lär väl aldrig få veta. Men nog är det åtskilliga som fått sin fostran i stugan uppe på berget sedan Skövde FK köpte den 1944.
- Stugan är ursprungligen byggd före 1920 och jag tror att den tillhörde Bäckströms på berget en gång i tiden, berättar frisksportarpappan Karl-Erik "Kruska" Karlsson. Kalle blev ordförande 1949 och är fortfarande still going strong. Tänk er, snart 40 år som ordförande!
Från fönstret i frisksportar stugan har "Kruska" och hans vänner kunnat följa skiftningarna på berget. När stugan köptes betade källarmästare Gustafssons på gamla Alphyddan kor av en grön plätt.
- Den plätten blev sedan vårt allmänna övningsområde som vi haft mycket stor nytta av, fortsätter Kalle.
Strupen.
Alphyddan.
Förvisso klingar detta skönt i de genuina skövdebornas öron. Exakt hur många skövdebor som i sin ungdoms gröna da'r tillbringat, till och med bott, i frisksportarstugan, det vet vi inte och lär väl aldrig få veta. Men nog är det åtskilliga som fått sin fostran i stugan uppe på berget sedan Skövde FK köpte den 1944.
- Stugan är ursprungligen byggd före 1920 och jag tror att den tillhörde Bäckströms på berget en gång i tiden, berättar frisksportarpappan Karl-Erik "Kruska" Karlsson. Kalle blev ordförande 1949 och är fortfarande still going strong. Tänk er, snart 40 år som ordförande!
Från fönstret i frisksportar stugan har "Kruska" och hans vänner kunnat följa skiftningarna på berget. När stugan köptes betade källarmästare Gustafssons på gamla Alphyddan kor av en grön plätt.
- Den plätten blev sedan vårt allmänna övningsområde som vi haft mycket stor nytta av, fortsätter Kalle.
Frisksportarnas stuga, en samlingsplats för massor av skövdeungdomar genom årens lopp. Gissa om den stugan och gemenskapen i klubben betytt mycket för deras fostran och uppväxt.
Strupen, en mycket vanlig promenadväg till berget förr. Dessutom en spännande väg att ta sig hem med skidor på fötterna, åtminstone förr. Numera är det väl inte ens tillåtet att åka bob eller skidor där. Och det som var så skôjit!
Sedan nämner han en rad grabbar som haft stugan på berget som språngbräda ut i vida världen. Där fanns Karl-Erik Lekänder, Claes Hjalmarsson, Evert Jonsson, Lennart Ekman, Henry Granström (Two Lerys, styltakrobater av världsklass), Karl Wardéus, Henry "Tarzan" Andersson, Jerker Ekman, Benny Börjesson m fl.
-Jerker och Benny omkom ju när Ormen Långe förliste
1950. En tragisk händelse som man väl aldrig glömmer, säger "Kruska".
Han berättar om de primitiva förhållandena, om den tid då frisksportarna samlades i en stuga som saknade både vatten och el.
-Vattnet hämtades från en källa i närheten och värmen hämtades från den öppna spisen. Det gick bra på den tiden. Nu har stugan byggts till och den är fortfarande samma viktiga samlingspunkt för våra medlemmar. Säger och minns han t ex Jean Cronstedts OS-läger just hos Skövde FK uppe på Billin
gen.
Frisksportarungdomen liksom så många andra skövdebor använde sig förstås av Strupen när de gick till berget. Strupen, denna gamla kostig som en gång var enda förbindelsen mot väster på denna del av Billingen. Ännu sitter järnen efter en gammal grind kvar i de bastanta klippblocken längst upp. Man kan ju tänka sig hur svårt det var att ta sig in till stan utan att betala tullavgiften.
Strupen var den självklara promenadvägen till berget. "Strupen" upp och vägen ner", som vi barn ofta sa när vi gick till Alphyddan för en kopp varm choklad och en ostmacka på söndagsförmiddagarna. I dag är det ganska tomt i Strupen. Numera handlar det mest om "bil till berget, en tur kring Hållsdammen och sedan bil hem till bastun och duschen. "Men att promenera Strupen upp, det är tydligen för kämpigt.
Om vi berättar för våra ätteläggar att vi faktiskt åkte skidor nerför Strupen är det ingen som tror oss.
Kanske därför det numera är förbjudet med såna strapatser. Men vilken härlig backe!
-Jerker och Benny omkom ju när Ormen Långe förliste
1950. En tragisk händelse som man väl aldrig glömmer, säger "Kruska".
Han berättar om de primitiva förhållandena, om den tid då frisksportarna samlades i en stuga som saknade både vatten och el.
-Vattnet hämtades från en källa i närheten och värmen hämtades från den öppna spisen. Det gick bra på den tiden. Nu har stugan byggts till och den är fortfarande samma viktiga samlingspunkt för våra medlemmar. Säger och minns han t ex Jean Cronstedts OS-läger just hos Skövde FK uppe på Billin
gen.
Frisksportarungdomen liksom så många andra skövdebor använde sig förstås av Strupen när de gick till berget. Strupen, denna gamla kostig som en gång var enda förbindelsen mot väster på denna del av Billingen. Ännu sitter järnen efter en gammal grind kvar i de bastanta klippblocken längst upp. Man kan ju tänka sig hur svårt det var att ta sig in till stan utan att betala tullavgiften.
Strupen var den självklara promenadvägen till berget. "Strupen" upp och vägen ner", som vi barn ofta sa när vi gick till Alphyddan för en kopp varm choklad och en ostmacka på söndagsförmiddagarna. I dag är det ganska tomt i Strupen. Numera handlar det mest om "bil till berget, en tur kring Hållsdammen och sedan bil hem till bastun och duschen. "Men att promenera Strupen upp, det är tydligen för kämpigt.
Om vi berättar för våra ätteläggar att vi faktiskt åkte skidor nerför Strupen är det ingen som tror oss.
Kanske därför det numera är förbjudet med såna strapatser. Men vilken härlig backe!
Karl-Erik "Kruska" Karlsson, frisksportarnas pappa, med lottringen i näven och spänst i steget. Nog minns han högtidsstunderna vid stugan på berget. I texten här intill berättar han en del om den tid som var.