På lång utflykt med Karlssons Karlsson
Smedbergs affär har en nästan 100-årig tradition. Här kan man fortfarande handla över disk få personlig service och om så önskas även köpa kaffe i lösvikt. Gissa om det luktar gammal affärskultur i den här affären!
Att det finns radband med pärlor i Billingebögda har ni förstås upptäckt för länge sedan. Och här kommer ännu en, nämligen , 'Karlssons Karlsson".

De flesta har förstås aldrig hört talas om dyrgripen ifråga, men förhoppningsvis har ni lärt er något när ni läst detta.

Framför allt är det, om vi förstår det hela rätt, två Karlsson som vi har att tacka för att det står en "Karlsson" på museet i Tibro. Reparatören Karlsson tillverkade nämligen en Karlsson kring 1914 och ungefär 60 år senare plockades den ihop igen av en annan Karlsson, som dock inte alls är släkt eller bekant med förstnämnda Karlsson ...

För att ta det från början och reda ut begreppen började det med reparatören/hantverkaren Rikard Karlsson i Tibro. Karls­son var en händig karl, helt klart. Framsynt, nyfiken och ambi­tiös. Motorbiten var han säkert också.

I Tibro har det i alla tider funnits ett brinnande intresse för allt vad motorer heter. Det påstås med bestämdhet att den för­sta motorn konstruerades och byggdes i Tibro ...
Men det var om Karlsson vi skulle berätta.

- Rikard tillverkade en serie på minst 15 motorvelocipeder, berättar motorveteranentusiasten Ingemar "Löck" Karlsson. Rikard gjorde hela cykeln själv, sånär som på gjutning av cy­lindrar och vevhus som troligtvis gjordes av Forsviks Bruk.
Rikard Karlsson var helt enastående i sitt arbete. Att tillverka svenska motorvelocipeder i mitten av 191O-talet var ju helt unikt i Sverige. Han var helt enkelt ensam om sin tillverkning, bortsett från en och annan hobby-byggare.

Karlssons Karlsson hade en motor av enkel konstruktion och av 2-taktstyp, insuget styrdes aven snark ventil i cylindern, vev och kolvtapp hade samma diameter, smörjningen skötte föra­ren med en handpump på tanken direkt i vevhuset.
- Trots den enkla konstruktionen var cykeln mycket drift­säker. Långa utflykter, till exempel till Göteborg, genomför­des. Och det kan man ju tänka sig vilken bedrift en sådan resa var på den tidens krokiga grusvägar, menar Ingemar Karlsson.
Just det, tänker vi, inte en korvkiosk eller pizzeria på hela sträckan ...

Praktexemplaret i Tibro museum, som Leiif Holgersson så fint tecknat av, är förmodligen första exemplaret. Utseendet och styrkan på Karlssons velocipeder kunde dock variera. Det finns till exempel uppgifter om en mer strömlinjeformad ram.

Som vi nämnde är det Ingemar" Löck" Karlsson som, när han själv slutade "bröta" omkring i skogen och på banorna, plock­at ihop Karlssons Karlsson och skänkt den till museet.
- För drygt 20 år sedan kom jag över en Karlsson-motor.
Sedan hittade jag ett foto och kunde sätta ihop en rekonstru­erad Karlsson, säger Ingemar och får det att låta som den en­klaste sak i världen. Ungefär som att gå och köpa mjölk eller kvällstidningen.
Vi låter "Läck" fortsätta:

- 1965 började jag samla på gamla motorcyklar. Fick höra talas om Rikard Karlsson och hans cyklar i Tibro. Jag har verkligen dammsugit trakten här omkring. Men därmed inte sagt att det inte kan finnas något kvar i diverse skjul och uthus än i dag.

Ingemar både tävlade och var med som arrangör under sin aktiva tid inom motorsporten. Mest känd under smeknamnet "Läck" av någon hittills oförklarlig anledning.
- När intresset för det aktiva ebbade ut spårade jag in på det gamla. Och på den vägen är det, avslöjar han. Men den som verkligen offrade tid och kraft, gjorde en riktig prestation, det var Rikard Karlsson det. Tänk att göra motorvelocipeder kring 1915 redan, helt fantastiskt. Att han gjorde det vid sidan om sin dagliga gärning gör inte saken sämre, tvärtom, tycker Ingemar.

När Rikard kring 1920 slutade med motorcykeltillverkning­en övergick han till snickerimaskiner. detta typiska tibrogebit. Händige Rikard gjorde rikthyvlar och mycket annat.

Men varför ställer Ingemar en sån här pärla på museet och inte hemma i vardagsrummet.
- Dels har jag så trångt hemma att den inte skulle få plats och dels är den säkert till större glädje för allmänheten på mu­seet. Folk är nog väldigt intresserade av den här cykeln. Den är ju inte riktigt av samma kaliber och form som de bågar vår tids crossåkare susar omkring på, slutar Ingemar "Löck" Karlsson.
Utan kanna står man sig slätt som skinnknutte. Här är en av den gamla tidens viktiga MC-tillbehör.
Redan i knuttanars barndom var det noga med utrustningen. Benskydd av äkta läder var en självklarhet.
Till sist kan vi avslöja några av namnen på de tibrograbbar som, kan man tänka sig, jättelyckliga tuffade omkring i 20-25 km/tim på dessa Karlssons Karlsson när seklet var ungt; Edvin Schyberg Tibro, Edvin Tornblad Fagersanna, Algot Pettersson Dalhem Tibro, Frans Andersson Igelstad Undenäs, Frans Jonsson Tibro, Ernst Karlsson Ingelsby Tibro, Carl Vennborg Tåstaryd Värsås.

Föregående avsnitt
Till Inledningen
Nästa avsnitt