Kyrkbacken i Odensåker. Hur många har inte trampat här genom årens lopp ... ? Den här
bögda är görgammel.
bögda är görgammel.
Tänk vad mycket som hänt här på kyrkbacken . . .
Det var någon som sa att bögda kring Östen är "görgammel" men ingen vet tydligen hur gammal den är. Se till exempel på Odensåker med Klockarbolet, 1600-1700-tal så det riktigt viner om knutarna. Och den fina kyrkan högst i byn.
För att inte tala om den spikraka kyrkbacken. Oj, vad det har trampats och pratats och snusats på denna backe genom tiderna.
Vi slog oss ned en dag mitt i byn, tecknaren Leiif Holgersson och jag. Vårbruket var i full gång och fågelinvasionen var över. Nu gjorde sig Odensåker redo inför sommarens invasion av bussoch bilburna gäster. En och annan byinvånare städade bort en massa bråte som kastades i en gul container. Undras var man kastade skräp förr. Inte hade dom väl containrar på 1600-talet..?
Känslan av historia och "tillbakaskruvater" klocka bryts då och då av moderna bilar som snabbt pilar igenom byn. Vad jagar dom efter, dom som har så bråttom? Varför inte ta det lugnt,
stanna till och stressa av i denna härliga miljö?
Martin Svensson, född och uppväxt i Binneberg, dyker upp.
Bor numera i Skövde, men har torp stället kvar i Odensåker. När detta skrivs förbereder han en träff med sina konfirmationskamrater. Det är 50 år sedan de konfirmerades. Tänka sig, 50 år!
-Det är säkert inte många man känner igen, misstänker Martin och avslöjar att "den nye prästen ifrån Skövde, Jan Wahn, har både hästar, hundar och gäss". Och massor med rum i prästgården.
-Kyrksamheten här i bygden har alltid varit god. Jag minns till exempel en gumma som varje söndag vandrade 7-8 km till kyrkan för att delta i högmässan, berättar Martin och tillägger att den nye prästen gjort sig ett aktat namn. En ung och modern präst.
För att inte tala om den spikraka kyrkbacken. Oj, vad det har trampats och pratats och snusats på denna backe genom tiderna.
Vi slog oss ned en dag mitt i byn, tecknaren Leiif Holgersson och jag. Vårbruket var i full gång och fågelinvasionen var över. Nu gjorde sig Odensåker redo inför sommarens invasion av bussoch bilburna gäster. En och annan byinvånare städade bort en massa bråte som kastades i en gul container. Undras var man kastade skräp förr. Inte hade dom väl containrar på 1600-talet..?
Känslan av historia och "tillbakaskruvater" klocka bryts då och då av moderna bilar som snabbt pilar igenom byn. Vad jagar dom efter, dom som har så bråttom? Varför inte ta det lugnt,
stanna till och stressa av i denna härliga miljö?
Martin Svensson, född och uppväxt i Binneberg, dyker upp.
Bor numera i Skövde, men har torp stället kvar i Odensåker. När detta skrivs förbereder han en träff med sina konfirmationskamrater. Det är 50 år sedan de konfirmerades. Tänka sig, 50 år!
-Det är säkert inte många man känner igen, misstänker Martin och avslöjar att "den nye prästen ifrån Skövde, Jan Wahn, har både hästar, hundar och gäss". Och massor med rum i prästgården.
-Kyrksamheten här i bygden har alltid varit god. Jag minns till exempel en gumma som varje söndag vandrade 7-8 km till kyrkan för att delta i högmässan, berättar Martin och tillägger att den nye prästen gjort sig ett aktat namn. En ung och modern präst.
Klockarebolet i Odensåker, en pärla för bygden och Skaraborg.
Det är minsann inte bara fågellivet som varje år lockar tusentals nyfikna till Odensåker. Klockarbolet, "ett Skansen i miniatyr", är traktens verkliga pärla, tacka Hembygdsföreningen för det. Att slå sig ned mellan de timrade stugorna är som att hamna i en annan värld. Egentligen är det inte så konstigt att människorna i och omkring Odensåker vill slå vakt om detta gamla.
Ni visste förstås att klockar'n styrde och ställde med det mesta i socknen. Hans viktigaste uppgift var att fungera som försångare (ej att förväxla med smörsångare) i kyrkan. Men dessutom skulle han lära folk stava och läsa för att förstå Guds ord. Han skulle hjälpa prästen också. Hur det var med sämjan mellan klockaren i Odensåker och prästen vet vi väl inte riktigt säkert, men det påstås att det ibland kunde gå ganska hett till mellan de båda.
Utåt var de båda ödmjuka tjänare, men bakom knuten kunde det hända saker. Knuffar och tjuvnyp hörde till bilden. Men det där tror vi inte på. Tvärtom, klockar'n och prästen var säkert riktiga kompisar.
Egentligen borde man rama in hela Odensåker och egentligen borde kommungränsen ändras. I dag räknas Odensåker till Mariestad och det står förstås inte länge på förrän penningstinna Skövdebor smyger bort och flyttar gränspålarna. Vadsbobönderna är förstås "görans glada" och stolta över sitt Odensåker och den fina gamla bygden, med all rätt.
De har också visat att de klarar av det ansvar som arvegodset för med sig. Det arvet förvaltas väl, milt sagt. Här har vi ett stycke västgötahistoria vi kan vara stolta över att visa upp, ett synligt bevis på att "ena sellatunna alltid behåller sin smak", som vi västgötar säger.
Ni visste förstås att klockar'n styrde och ställde med det mesta i socknen. Hans viktigaste uppgift var att fungera som försångare (ej att förväxla med smörsångare) i kyrkan. Men dessutom skulle han lära folk stava och läsa för att förstå Guds ord. Han skulle hjälpa prästen också. Hur det var med sämjan mellan klockaren i Odensåker och prästen vet vi väl inte riktigt säkert, men det påstås att det ibland kunde gå ganska hett till mellan de båda.
Utåt var de båda ödmjuka tjänare, men bakom knuten kunde det hända saker. Knuffar och tjuvnyp hörde till bilden. Men det där tror vi inte på. Tvärtom, klockar'n och prästen var säkert riktiga kompisar.
Egentligen borde man rama in hela Odensåker och egentligen borde kommungränsen ändras. I dag räknas Odensåker till Mariestad och det står förstås inte länge på förrän penningstinna Skövdebor smyger bort och flyttar gränspålarna. Vadsbobönderna är förstås "görans glada" och stolta över sitt Odensåker och den fina gamla bygden, med all rätt.
De har också visat att de klarar av det ansvar som arvegodset för med sig. Det arvet förvaltas väl, milt sagt. Här har vi ett stycke västgötahistoria vi kan vara stolta över att visa upp, ett synligt bevis på att "ena sellatunna alltid behåller sin smak", som vi västgötar säger.
Broddetorparn" alias Leiif Holgersson såg en gammal fin stol genom fönstret i Klockarebolet.
