Föregående avsnitt
Till Inledningen
Nästa avsnitt





Den gamla kyrkan som åter ståtar stolt
Inte vet jag vad det är som driver vissa människor att lägga ned hela sin kraft, hela sin tid och hela sin själ i att rusta upp gamla kyrkor och annat gammalt, men nog ska både vi och eftervärlden vara dem oerhört tacksamma.

Utan arbetsvilliga och intresserade församlingsbor hade Norra Kyrketorps gamla kyrka skattat åt förgängelsen för län­gesen. Det handlar om en 1100-talskyrka och det handlar om en av Skövde kommuns allra finaste men hittills mest dolda skatter.

7 mars 1925 tog församlingen farväl av sin gamla kyrka. Ett tiotal år tidigare hade frågan om restaurering diskuterats fli­tigt. Kyrkogården ansågs ej möjlig att utöka och därmed föll också frågan om restaurering av kyrkan, till förmån för den nya i Skultorps samhälle. Beslutet föregicks av utredningar och diskussioner. Det togs med rösterna 4-2.

Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Den fi­na gamla kyrkan föll väl mer eller mindre i glömska. Men så plötsligt, efter ca 60 år som ödekyrka i det militära övningsom­rådet, började det hända saker. Efter initiativ av eldsjälen och kyrkorådsordföranden Rune Kindbom, rustades inte bara kyr­kan upp utan även den lummiga parken runtom. Vid midsommarfirandet i gamla kyrkan 1982 gjorde han ett mycket djärvt uttalande, kanske det djärvaste han någonsin sagt:
-Kom igen om några år, så ska det se annorlunda ut här,lovade Kindbom.

Nu efteråt förklarar han:
-Man måste ju ursäkta sig på något sätt, det var ju nästan vildmark runt kyrkan och mycket folk hade det ju kommit.

Efter mängder av kontakter, skrivanden och diskuteranden kom arbetet igång. Att redovisa allt låter sig givetvis inte göras. Skyttegravar och stridsvagnsspår har fyllts igen, en 227 meter lång stenmur hämtades från Sjogerstad och byggdes upp som en ram kring kyrkan, träd har planterats, gräs har satts och parkeringsplatser anlagts. Kyrkan har målats ut- och invändigt samt försetts med åskledare. Ödekyrkan fick namnet Norra Kyrketorps gamla kyrka.

- Inte minst roligt är att militären, kommunen och AMS är så positivt inställd till allt som rör vår gamla kyrka. Militären har till och med satt upp skyltar som säger att detta är ett skyddsområde. Dessutom håller befälen ett vakande öga över kyrkan med jämna mellanrum, förklarar Rune Kindbom.

Norra Kyrketorps gamla kyrka är intressant ur flera avseen­den. Förutom det i dagens läge något märkliga läge, på en kulle mitt i övningsområdet och mitt i djupa skogen, finns ett triumf krucifix från tidig medeltid. Predikstolen vilar på en bastant ekstubbe, altarduken är från 1652 och ljuskronan, ett polskt 1600-talsarbete, är en gåva från en privatperson i pasto­ratet.

Mycket imponerande är även kyrklåset. Det kraftiga låset kräver förstås en rejäl nyckel och jag kan lova att det inte är någon nyckel man stoppar i fickan hur som helst. Låset är till och med så stort att fåglar bygger bo i det!
Och utanför vilar brukspatroner, hemmansägare m fl. Nam­net Dyrssen finns på flera gravvårdar. En av stenarna är ett minnesmärke över Peder Johan Julius Dyrssen, född i Altona 1820 - död på Klagstorp 1889. Hans sju söner reste stenen.

Med återupprustningen och allt arbete kring kyrkan kommer förstås denna 1100-talskyrka att återuppstå i dubbel bemärkel­se. Redan nu förekommer 6-8 gudstjänster här. Man kan ju tänka sig vilken glädje och stolthet den nye unge prästen i för­samlingen, Kjell Knutas heter han, känner över att få förlägga sitt arbete till denna klenod. Även dop och bröllop förekom­mer.

Tänk att det ändå blev resultat av allt arbete - och tänk vad bra det blev. När vi talade med Rune Kindbom om det giganti­ska arbete som upprustningen varit, framhärdade karln med ojämna mellanrum;
- Nämn inte mitt namn, åtminstone inte före någon an­nans. I så fall måste även Jerker Ragnarsson omnämnas!

Men när man får veta hur Rune röjt bland papper och ste­nar, bland kartor, buskar och träd. Ja, då är vi övertygade om att ingen tycker illa vara om vi trots allt nämner honom som den store outtröttlige eldsjälen bakom verket. Nu har Skövde inte "bara" Våmbs kyrka utan ytterligare en klenod som är minst lika vacker, även om den inte syns lika tydligt från de stora vägarna. Men nog är "Kyrketorps nationalpark" väl så behagfull inramning som hårt trafikerade vägen mellan Skövde och Skara.

Men att det skulle spöka i kyrkan, ånej, det tror vi absolut inte på. Men det är klart, man kan ju aldrig så noga veta. På kyrkogården finns en gravsten där det står att någon dog 31/11 1924. En titt i almanackan säger oss att november bara har 30 dagar...
Kyrknyckeln är inte vilken liten patentnyckel som helst och man stoppar den definitivt inte i byxfickan.
Låset till kyrkan är så rejält tilltaget att fåglar bygger bo i det . . .