Utsiktstornet i Öglunda
- Öglundatornet? Nä, dä försvann 1964, men nu hoppas vi på ett nytt, fint torn där det kan serveras kaffe odyl. Så mycket folk som rör sig, både till fots och i bilar, skulle säkert ett nytt Öglundatorn bli en stor tillgång för Vallebygden.
Det tycker Ebon Lundgren på Emtevy i Öglunda, Evert Jonsson i Eggby, Gunnar Andersson på Klosternoläng, Alf Brage i Ljungstorp och många, många fler.
Vi har alltså hamnat på Billingens västsida, eller framsida, som Valleborna kallar't för att reta sturska skövdebor. Utsiktstornet i Öglunda är ett minne blott. Men ett minne som sitter där både hos skövdebor och vallebor.
Det var ju hit många av oss förlade sina utflykter i ungdomens vår. Utsikten är ju helt underbar. Tornet i denna sägenomspunna bygd drog till och med till sig turister från världens alla hörn.
Det tycker Ebon Lundgren på Emtevy i Öglunda, Evert Jonsson i Eggby, Gunnar Andersson på Klosternoläng, Alf Brage i Ljungstorp och många, många fler.
Vi har alltså hamnat på Billingens västsida, eller framsida, som Valleborna kallar't för att reta sturska skövdebor. Utsiktstornet i Öglunda är ett minne blott. Men ett minne som sitter där både hos skövdebor och vallebor.
Det var ju hit många av oss förlade sina utflykter i ungdomens vår. Utsikten är ju helt underbar. Tornet i denna sägenomspunna bygd drog till och med till sig turister från världens alla hörn.
Medlemmarna i Eggby-Istrum-Öglunda Hembygdsförening har sin egen lilla "tidning". Ur nr 2 för 1984 saxar vi en del uppgifter om tornet. Vi får t ex veta att det var kapten Sigge Flach, "Kogubben på Prinshaga", som i sin egenskap av eldsjäl i Valle härads lantbruksklubb, var tornets verklige tillskyn-dare. "Kogubben" var en av stiftarna till Valle härads kretsavdelning, av Svenska Turistföreningen år 1895. Han var väldigt framsynt och klok, den gode Flach. Så här tyckte han tex 1895:
"Då turistströmmen kan få - och har - en stor fosterländsk betydelse och då de trakter till vilka turisterna komma, kunna skörda avsevärda ekonomiska fördelar, vill styrelsen uppmana alla, särskilt ungdomen, att bemöta alla turister väl. Låtom oss tävla med varandra att bemöta främlingar så att de trivas hos oss."
Tänk vilka historier det finns kring Öglundatornet. Och tänk om gubbarna som drack punch på Egnells veranda funnits i dag. Åkte tåget till anhalten, samlades på verandan och promenerade upp till tornet, lovprisandes byggmästare Hagman i Skärv som svarade för bygget.
Att det regnade på invigningsdagen, l juli 1910, bekom knappast de 200-300 närvarande. Med väl förberedda tal, kanonsalut, körsång och musik av Västgöta Musikkår, blev det en invigning som hette duga. Folkfesten framåt kvällen var heller inte dålig, kan man tänka.
Med tornet i Öglunda förknippas också Johan August Appell, ni ser honom avporträtterad här intill. Johan August fungerade som vaktmästare vid tornet från dess tillkomst till början av 50-talet. Han bodde i Halsfallet, strax nedanför utsiktstornet, i en röd liten stuga och blev väl något av en liten hustomte för de trogna besökarna. Rickard Andersson i Hägnet sålde läskedrycker och samtalade gärna med de många gånger långväga turisterna.
Motorismens intåg i mitten av 50-talet satte sina tydliga spår på svenska folkets sedvänjor. Kanske låg det därför i tiden att man inte orkade traska ända upp till tornet vid dess återinvig-ning 1954. I stället bjöd landshövding Frithiof Domö halt i en av Hägnens hagar. Och landsantikvarien Gunnar Ullenius ställde sig undrande till varför "folk" slutat vandra.
- Men det torde förhoppningsvis vara en övergångsfråga, trodde Ullenius.
"Då turistströmmen kan få - och har - en stor fosterländsk betydelse och då de trakter till vilka turisterna komma, kunna skörda avsevärda ekonomiska fördelar, vill styrelsen uppmana alla, särskilt ungdomen, att bemöta alla turister väl. Låtom oss tävla med varandra att bemöta främlingar så att de trivas hos oss."
Tänk vilka historier det finns kring Öglundatornet. Och tänk om gubbarna som drack punch på Egnells veranda funnits i dag. Åkte tåget till anhalten, samlades på verandan och promenerade upp till tornet, lovprisandes byggmästare Hagman i Skärv som svarade för bygget.
Att det regnade på invigningsdagen, l juli 1910, bekom knappast de 200-300 närvarande. Med väl förberedda tal, kanonsalut, körsång och musik av Västgöta Musikkår, blev det en invigning som hette duga. Folkfesten framåt kvällen var heller inte dålig, kan man tänka.
Med tornet i Öglunda förknippas också Johan August Appell, ni ser honom avporträtterad här intill. Johan August fungerade som vaktmästare vid tornet från dess tillkomst till början av 50-talet. Han bodde i Halsfallet, strax nedanför utsiktstornet, i en röd liten stuga och blev väl något av en liten hustomte för de trogna besökarna. Rickard Andersson i Hägnet sålde läskedrycker och samtalade gärna med de många gånger långväga turisterna.
Motorismens intåg i mitten av 50-talet satte sina tydliga spår på svenska folkets sedvänjor. Kanske låg det därför i tiden att man inte orkade traska ända upp till tornet vid dess återinvig-ning 1954. I stället bjöd landshövding Frithiof Domö halt i en av Hägnens hagar. Och landsantikvarien Gunnar Ullenius ställde sig undrande till varför "folk" slutat vandra.
- Men det torde förhoppningsvis vara en övergångsfråga, trodde Ullenius.
I dag ser vi att hans förhoppningar slagit in. Nu vittnar inte minst vandringslederna över Billingen om att många insett det fina med att upptäcka den unika Billinge- och Vallebygden till fots. Inte minst därför finns det mycket som talar för ett nytt utsiktstorn.
Avgående kommunalrådet Sven Westerberg (c) i Skövde tillbringar sedan årtionden somrarna i Eggby. Han vill bygga utsiktstorn på Billingen. Kanske kan han gå i bräschen för ett nytt Öglundatorn, så skövdebo han är. Eller varför inte ett torn i väst och ett i öst..?
Efter Appells bortgång blev tornet föremål för mindre nogräknade besökare som dessutom oftast kom efter mörkrets inbrott. Turistföreningen hade inte råd att rusta upp det och 1964 fick Evert Åkerström och Einar Andersson det föga roliga uppdraget att riva tornet. Men redan 1968 diskuterades återuppbyggnad och nu, ca 20 år senare, arbetar bygdens förkämpar hårdare än någonsin på denna högst betydelsefulla fråga.
Kanske, kanske, kan man få politikerna i Skara att kika något längre österut än till Sommarland. Blott den som lever får se, men en sak är då helt säker; eldsjälarna och kärntruppen i hembygdsföreningen ger sig aldrig. Ett nytt torn, det är vad Valle och västra Billingen behöver.
Avgående kommunalrådet Sven Westerberg (c) i Skövde tillbringar sedan årtionden somrarna i Eggby. Han vill bygga utsiktstorn på Billingen. Kanske kan han gå i bräschen för ett nytt Öglundatorn, så skövdebo han är. Eller varför inte ett torn i väst och ett i öst..?
Efter Appells bortgång blev tornet föremål för mindre nogräknade besökare som dessutom oftast kom efter mörkrets inbrott. Turistföreningen hade inte råd att rusta upp det och 1964 fick Evert Åkerström och Einar Andersson det föga roliga uppdraget att riva tornet. Men redan 1968 diskuterades återuppbyggnad och nu, ca 20 år senare, arbetar bygdens förkämpar hårdare än någonsin på denna högst betydelsefulla fråga.
Kanske, kanske, kan man få politikerna i Skara att kika något längre österut än till Sommarland. Blott den som lever får se, men en sak är då helt säker; eldsjälarna och kärntruppen i hembygdsföreningen ger sig aldrig. Ett nytt torn, det är vad Valle och västra Billingen behöver.
