"Kalle 15" - en mästare
Karl Svensson hette han, mannen på bilden. Karl Svensson, ett av de allra svenskaste bland namn förr i tiden. Inget namn man lägger på minnet. Men skriver vi "Kalle 15" drar sig många äldre Skövdebor till minnes en av de allra skickligaste möbelsnickare som fanns i vår stad under 1900-talet, ja han var tyvärr också den siste av den gamla skolan. Man kan utan överdrift påstå att blott ett fåtal visste vem Karl Svensson var. Däremot visste de flesta att "Kalle 15" var möbelsnickaren inne på gården till Ångbageriet på Hertig Johansgatan nummer 24.
Karl Svensson var född 1885 och var möbelsnickare hela sitt yrkesverksamma liv. Naturligtvis blev vi nyfikna på anledningen till smeknamnet "Kalle 15".
Förmodligen uppstod det när han gjorde exercisen,
tror en del.
När Kalle gick i skolan frågade magistern vad han
hette. Kalle hade svårt att säga S som i Svensson. Han sa
istället:
"Jag heter Karl Fenton". Detta ledde till att kamraterna redan i skolan kallade honom "Kalle 15", berättar å sin sida en annan Skövdebo med större övertygelse.
Köpte skruvstycke av "Jätten"
Av Skövde Hantverksförening har vi fått låna ett kassettband på vilket Västgöta-Bengtsson intervjuar den genuine hantverkaren. Bengtsson hälsade på hos honom en vanlig vardag år 1954.
Karl Svensson berättar bland annat att han började i Skövde Folkskola 1892, men att hans intresse för det ädla hantverket inte väcktes i skolans träslöjd utan hemma i vedboden, på gården till Axvalls Ångbryggeris nederlag på Lögegatan. Där bodde han tillsammans med sina föräldrar.
- Jag lyckades övertala mamma att köpa ett skruvstycke av Emanuel "Jätten" Andersson, som sålde saker på torget. Det kostade 3 kronor och var alltså väldigt dyrt på den tiden, berättar Karl.
Karl Svensson var född 1885 och var möbelsnickare hela sitt yrkesverksamma liv. Naturligtvis blev vi nyfikna på anledningen till smeknamnet "Kalle 15".
Förmodligen uppstod det när han gjorde exercisen,
tror en del.
När Kalle gick i skolan frågade magistern vad han
hette. Kalle hade svårt att säga S som i Svensson. Han sa
istället:
"Jag heter Karl Fenton". Detta ledde till att kamraterna redan i skolan kallade honom "Kalle 15", berättar å sin sida en annan Skövdebo med större övertygelse.
Köpte skruvstycke av "Jätten"
Av Skövde Hantverksförening har vi fått låna ett kassettband på vilket Västgöta-Bengtsson intervjuar den genuine hantverkaren. Bengtsson hälsade på hos honom en vanlig vardag år 1954.
Karl Svensson berättar bland annat att han började i Skövde Folkskola 1892, men att hans intresse för det ädla hantverket inte väcktes i skolans träslöjd utan hemma i vedboden, på gården till Axvalls Ångbryggeris nederlag på Lögegatan. Där bodde han tillsammans med sina föräldrar.
- Jag lyckades övertala mamma att köpa ett skruvstycke av Emanuel "Jätten" Andersson, som sålde saker på torget. Det kostade 3 kronor och var alltså väldigt dyrt på den tiden, berättar Karl.
Gammal verkstad
Knappt hade han läst fram och slutat skolan förrän han började gå i lära hos snickaremästare Gustaf Beckman. Verkstaden inne på gården vid Ångbageriet, i hörnet Hertig Johansgatan-Fredsgatan, startades redan på 1820-ta-let. Här ligger i dag servicehuset Bagaren och mitt emot reser sig stadshuset stolt mot skyn.
Beckmans snickeriverkstad hade med andra ord traditioner och anor att falla tillbaka på. "Kalle 15" berättar för Bengtsson att han tillverkade sina första möbler redan som 8-10-åring! År 1900, den 7 juni, började han som lärling hos Gustaf Beckman. Lönen var 2:50 kr. Inte i timman, inte per dag. Nej 2:50 kr i veckan! Då skulle han vara i verkstan för att tända i kaminerna och värma limmet före klockan 6 varje morgon. Snickarna och mästaren själv kom ju klockan 7. Drygt tolv timmar senare kunde unge Karl dra sig hemöver.
Knappt hade han läst fram och slutat skolan förrän han började gå i lära hos snickaremästare Gustaf Beckman. Verkstaden inne på gården vid Ångbageriet, i hörnet Hertig Johansgatan-Fredsgatan, startades redan på 1820-ta-let. Här ligger i dag servicehuset Bagaren och mitt emot reser sig stadshuset stolt mot skyn.
Beckmans snickeriverkstad hade med andra ord traditioner och anor att falla tillbaka på. "Kalle 15" berättar för Bengtsson att han tillverkade sina första möbler redan som 8-10-åring! År 1900, den 7 juni, började han som lärling hos Gustaf Beckman. Lönen var 2:50 kr. Inte i timman, inte per dag. Nej 2:50 kr i veckan! Då skulle han vara i verkstan för att tända i kaminerna och värma limmet före klockan 6 varje morgon. Snickarna och mästaren själv kom ju klockan 7. Drygt tolv timmar senare kunde unge Karl dra sig hemöver.
"Kalle 15" alias Karl Svensson, en profil, en yrkesman kunnig som få. Många av hans verk finns än i dag väl bevarade i Skövdebors hem. Snickaren var inte särskilt road över att bli fotograferad. Claes mor övertalade honom att ställa upp. Du får en kvart, sen får du gå, sa Kalle.
Bandsågar från Volvo
Karl Svensson minns den tid då gesällerna strövade omkring från ort till ort med sina gesällbrev för att erbjuda sina tjänster. Ofta var dessa unga pojkar oroliga själar som inte stannade länge hos varje uppdragsgivare. Lönen var inte den bästa. Så sent som 1934, berättar Karl Svensson, att han fick 1:15 kr i timman. Om sina hjälpmedel berättar han:
- Våra arbetsredskap var ju tämligen enkla och primitiva när seklet var ungt. Vi fick till exempel hyra in oss på Skövde Mekaniska Verkstad (numera Volvo Komponenter) för att låna hyvelmaskiner och bandsågar, minns han. Och vi hade fotsågar för bräder och plank.
Klenoder
Karl Svensson övertog snickeriverkstaden. Flitens lampa lyste åtskilliga timmar innan Karl med ålderns rätt tvingades lämna det som varit hans andra hem i cirka 65 år. En del av det som formades och skapades av hans valkiga nävar finns än i dag väl bevarat i Skövdebornas hem.
Karl Svensson minns den tid då gesällerna strövade omkring från ort till ort med sina gesällbrev för att erbjuda sina tjänster. Ofta var dessa unga pojkar oroliga själar som inte stannade länge hos varje uppdragsgivare. Lönen var inte den bästa. Så sent som 1934, berättar Karl Svensson, att han fick 1:15 kr i timman. Om sina hjälpmedel berättar han:
- Våra arbetsredskap var ju tämligen enkla och primitiva när seklet var ungt. Vi fick till exempel hyra in oss på Skövde Mekaniska Verkstad (numera Volvo Komponenter) för att låna hyvelmaskiner och bandsågar, minns han. Och vi hade fotsågar för bräder och plank.
Klenoder
Karl Svensson övertog snickeriverkstaden. Flitens lampa lyste åtskilliga timmar innan Karl med ålderns rätt tvingades lämna det som varit hans andra hem i cirka 65 år. En del av det som formades och skapades av hans valkiga nävar finns än i dag väl bevarat i Skövdebornas hem.
Utanför snickeriverkstaden inne på Ångbageriets gård står Karl Svenssons cykel lutad mot väggen. Det var här inne han skapade och reparerade möbler med sina valkiga nävar.
- Det var verkliga klenoder, som Inga Karlström på Drottninggatan säger. I bröllopsgåva önskade hon sig och fick en mycket vacker byråmöbel, gjord av snickaren Einar Andrén ( som bodde i kvarteret "Egypten") och som var ritad och konstruerad av Karl Svensson. Året var 1941 och möbeln finns fortfarande väl bevarad hemma hos Inga, som med stolthet berättar om den.
Två barn
Karl Svensson fick två barn, en son och en dotter. Om sonen berättas bland annat att denne gick in i Skeppsgossekåren och att han fick delta i en världsomsegling på de sju haven. Dottern Stina drev under några år Högbergs bageri, som då låg på Trädgårdsgatan men som senare flyttades runt hörnet till Torggatan, nedanför Mellansvenska Utsädes AB. Stina gifte sig med en urmakare som var anställd hos Feinbaums urmakeri på Hertig Johansgatan, det så kallade "Ströget".
"Kalle 15:s" snickeriverkstad, Högbergs bageri, och Feinbaums urmakeri är, liksom det Svenssonska hemmet på Lögegatan, borta för längesen. Men kvar lever minnet av en gedigen hantverkare och en mycket fin människa. Tänk, ibland saknar man ett riktigt hantverksmuseum i den gamla hantverks- och köpmansstaden Skövde.
Två barn
Karl Svensson fick två barn, en son och en dotter. Om sonen berättas bland annat att denne gick in i Skeppsgossekåren och att han fick delta i en världsomsegling på de sju haven. Dottern Stina drev under några år Högbergs bageri, som då låg på Trädgårdsgatan men som senare flyttades runt hörnet till Torggatan, nedanför Mellansvenska Utsädes AB. Stina gifte sig med en urmakare som var anställd hos Feinbaums urmakeri på Hertig Johansgatan, det så kallade "Ströget".
"Kalle 15:s" snickeriverkstad, Högbergs bageri, och Feinbaums urmakeri är, liksom det Svenssonska hemmet på Lögegatan, borta för längesen. Men kvar lever minnet av en gedigen hantverkare och en mycket fin människa. Tänk, ibland saknar man ett riktigt hantverksmuseum i den gamla hantverks- och köpmansstaden Skövde.
Minns ni lukten av snickarverkstan? Här sitter Karl Svensson i sitt dagliga värv. Aldrig nånsin kunde han ta fullt betalt för sina arbetsinsatser, men kärleken till yrket dog aldrig ut.
