Här hjälpte inte ens folkstormen
Från gamla snötippen vid Käpplunda, där servicehuset Käpplunda gärde ligger i dag, hade vi den här utsikten när vi skrev år 1964. Nånstans borta vid träddungen går Vadsbovägen och vägen mellan husen heter numera Ekängsvägen. Käpplunda herrgård (Lilla Mossagården) var det sista som försvann av Käpplunda by. Dock inte utan kraftiga protester. Kommunfullmäktiges beslut om rivning, 18 november 1974, var ett beslut mot folkopinionen. Sällan har väl ett fullmäktigebeslut varit så impopulärt och mött så brett motstånd, som just rivningen av Käpplunda gård.
Vägen delade byn
Det var när den stora breda genomfartsleden Vadsbovägen skulle anläggas, som den riktigt stora förändringen inträffade här vid Käpplunda. Vägen skulle ju dras rakt igenom den gamla bymossen. Vägen delade den gamla byn i två delar. Där den gamla bykärnan låg, hittar vi i dag Per Andersgården, med adress Helenius gata, alldeles till höger intill Vadsbovägen.
På Per Andersgården fanns till exempel den gamla mangårdsbyggnaden med en diversehandel i ena gaveln. På 1960-talet eldades detta anrika hus upp.
Vägen delade byn
Det var när den stora breda genomfartsleden Vadsbovägen skulle anläggas, som den riktigt stora förändringen inträffade här vid Käpplunda. Vägen skulle ju dras rakt igenom den gamla bymossen. Vägen delade den gamla byn i två delar. Där den gamla bykärnan låg, hittar vi i dag Per Andersgården, med adress Helenius gata, alldeles till höger intill Vadsbovägen.
På Per Andersgården fanns till exempel den gamla mangårdsbyggnaden med en diversehandel i ena gaveln. På 1960-talet eldades detta anrika hus upp.
Käpplunda by försvann trots kraftiga protester 1974
Skoltuna
Ett annat bostadsområde, Skoltuna i hörnet Ekängsvägen-Käpplundavägen, har sin föregångare i ett skolhus med samma namn. Skoltuna byggdes vid 1900-talets början, just i Käpplunda by. Säkert kan många äldre Skövde-bor minnas och berätta om den skolan.
Kan ni tänka er små barn med matsäcken på ryggen vandra den långa vägen ända upp till Skoltuna i Käpplunda by? Jo då, så var det. Ni ska veta att detta Käpplunda ännu kring sekelskiftet och senare, var en lantlig idyll, utanför stadens gränser.
Kärleksstigen
Om man talar med äldre Skövdebor har dessa upplevt eller hört talas om "Kärleksstigen" över ängarna upp mot "Strupen" och berget, om hur byns ungdom samlades vid kaféet vid Käpplundasjön på sommarkvällarna och hur Käpplundaborna mot en avgift av 5 öre kunde bada i den förrädiska sjön.
Stenhuggeri och kalkbränneri förekom under decennier och kompletterade bilden av Käpplunda som jordbruksbygd. Ett stickspår till gruvan, det finns kvar än i dag, lades år 1918 från västra stambanan. Det var först på 1940-talet den sista kalkugnen slocknade.
Första steget mot Käpplunda gårds nedgång och fall var några motioner till fullmäktige åren 1968 och 1969. I dessa framhölls behovet av ungdomslokaler. 1972 beslöts att använda en av flyglarna till fritidslokaler. 1973 föreslogs rivning av båda flyglarna. Nu hade även huvud-byggnaden blivit disponibel. Krav restes att Havstena-Lillegården borde få mark till ny barnstuga. Kommunfullmäktige beslöt med 39 röster mot 19 att hela rasket skulle rivas.
Folkopinionen växte sig allt starkare. Förutom helsidor på insändarsidorna ordnades namn-insamlingar och en aktionskommitté bildades för att få makthavarna på andra tankar.
"Folkomröstningen" som ordnades av stadens tidningar, gav 1653 röster för ett bevarande och 267 för rivning. Klarare besked än så kunde de styrande knappast få. Men inte ens det kunde rubba det historiska beslutet.
"Hade de kommunala myndigheterna känt sitt ansvar och medan tid var underhållit och vårdat dessa byggnader, hade troligen Käpplundagården ännu legat kvar på sin plats. Som byggnads-minnesmärke från Käpplunda bys förflutna hade den kunnat bli ett vackert inslag i den moderna bebyggelsen och samtidigt kunnat tjäna publika syften."
Så skrev framlidne medlemmen Göthe Rosenberg i Skövdeortens hembygds- och fornminnes-förenings årsskrift Billingsbygden år 1975.
Ett annat bostadsområde, Skoltuna i hörnet Ekängsvägen-Käpplundavägen, har sin föregångare i ett skolhus med samma namn. Skoltuna byggdes vid 1900-talets början, just i Käpplunda by. Säkert kan många äldre Skövde-bor minnas och berätta om den skolan.
Kan ni tänka er små barn med matsäcken på ryggen vandra den långa vägen ända upp till Skoltuna i Käpplunda by? Jo då, så var det. Ni ska veta att detta Käpplunda ännu kring sekelskiftet och senare, var en lantlig idyll, utanför stadens gränser.
Kärleksstigen
Om man talar med äldre Skövdebor har dessa upplevt eller hört talas om "Kärleksstigen" över ängarna upp mot "Strupen" och berget, om hur byns ungdom samlades vid kaféet vid Käpplundasjön på sommarkvällarna och hur Käpplundaborna mot en avgift av 5 öre kunde bada i den förrädiska sjön.
Stenhuggeri och kalkbränneri förekom under decennier och kompletterade bilden av Käpplunda som jordbruksbygd. Ett stickspår till gruvan, det finns kvar än i dag, lades år 1918 från västra stambanan. Det var först på 1940-talet den sista kalkugnen slocknade.
Första steget mot Käpplunda gårds nedgång och fall var några motioner till fullmäktige åren 1968 och 1969. I dessa framhölls behovet av ungdomslokaler. 1972 beslöts att använda en av flyglarna till fritidslokaler. 1973 föreslogs rivning av båda flyglarna. Nu hade även huvud-byggnaden blivit disponibel. Krav restes att Havstena-Lillegården borde få mark till ny barnstuga. Kommunfullmäktige beslöt med 39 röster mot 19 att hela rasket skulle rivas.
Folkopinionen växte sig allt starkare. Förutom helsidor på insändarsidorna ordnades namn-insamlingar och en aktionskommitté bildades för att få makthavarna på andra tankar.
"Folkomröstningen" som ordnades av stadens tidningar, gav 1653 röster för ett bevarande och 267 för rivning. Klarare besked än så kunde de styrande knappast få. Men inte ens det kunde rubba det historiska beslutet.
"Hade de kommunala myndigheterna känt sitt ansvar och medan tid var underhållit och vårdat dessa byggnader, hade troligen Käpplundagården ännu legat kvar på sin plats. Som byggnads-minnesmärke från Käpplunda bys förflutna hade den kunnat bli ett vackert inslag i den moderna bebyggelsen och samtidigt kunnat tjäna publika syften."
Så skrev framlidne medlemmen Göthe Rosenberg i Skövdeortens hembygds- och fornminnes-förenings årsskrift Billingsbygden år 1975.
Det nya bostadsområdet Havstena på väg att byggas år 1964