Rapport från höstträff 2010


En kulen höstkväll
som onsdagen 27 oktober kändes det helt rätt att ta sig till den lite mörka och anonyma Wallingatan, ringa på portklockan till Apotekaresocitetens entré och bli insläppt av en vänlig dam, sedan hon gläntat på dörren och försäkrat sig om att man var ”skövdebo”.
För det var bara såna som hade tillträde denna kväll. Till Farmacihistoriska museet.

Inget avslöjar att det bakom den ståtliga fasaden döljer sig en liten pärla till museum, där man kan bli invigd i såväl pillertrillandets som plåsterkokandets konst. Trodde någon att plåster är lika med Salvekvick? Fel. Plåster, fick man veta, är en kletig massa, hoprörd av en apotekare allt efter kundens art av krämpor och sedan anbringad på det onda stället. Förr i tiden ingick ibland odört, en av florans giftigaste och mest illaluktande växter, som bl.a. har en bedövande verkan.

Men innan ingredienserna kunde röras ner i plåster och dekokter måste de passera stötboden,
där de finfördelades med diverse hack- och stötredskap. Vi fick en livfull skildring av hur detta tunga och stundom hälsofarliga arbetsmoment försiggick i något undanskymt skjul, ofta med hjälp av hamnsjåare som av nöden tvungna höll till godo med vilket kneg som helst.

Tabletter slog igenom först på 1920-talet! Innan dess användes dospulver, som tillverkades
lokalt på apoteken, mättes upp och stoppades för hand i små kuvert. Fortfarande säger man ju ibland ”huvudvärkspulver”. Pillertrillare är f.ö. inte bara en skämtsam benämning på apotekare utan var en sysselsättning på fullt allvar så länge varje apotek stod för manuell tillverkning av de medikamenter man saluförde.

Ett inslag i gatubilden som har berövats oss i och med apoteksmonopolets avskaffande
är apoteksnamnen med tillhörande vackra skyltar. En del av de senare är numera förpassade till museet. Liksom några av de otroligt stiliga gamla apoteksinredningarna. Länge var Apoteket Lejonet på Hamngatan mitt ”husapotek”. Nu fick man veta att det har sitt ursprung på slottet Tre Kronor, där det som landets första apotek inrättades år 1552 för att tillgodose hovets behov. Apoteket Kronan var min granne på Vanadisvägen på 70-talet och skylten var en glänsande guldkrona. När det lades ned fick i alla fall kronan fortsätta att förgylla hörnet mot Norrtullsgatan. Nu är den också borta. Trist att vi hädanefter får vända oss till Medstop, Apotek 1 och Hjärtat, med tillhörande intetsägande skyltar!

Men tur att det finns eldsjälar som försöker bevara ett kulturarv som ju berör oss alla.
Ett stort tack till våra utomordentliga guider, apotekarna Bo Ohlson och Ingegärd Agenäs som så medryckande invigde oss i något av farmacikonstens hemligheter och historia!

Efter vandringen bland apparater, redskap, skyltar och medikamenter gav vi oss av till middagen på The Queen’s Head, där ingredienserna var betydligt aptitligare.

Det var uppenbarligen en god idé att var och en fick beställa sin mat i förväg. Jag tror att hela menyn var representerad bland skövdeborna, vilket gav upphov till samtal och jämförelser. Visst var det fullspikat och hög ljudvolym, men maten var förträfflig och vi var flera som noterade de bekväma stolarna. Ibland verkar ju sådana vara valda med tanke på att gästerna ska äta och ge sig av fortast möjligt. Så inte här.
Och personalen var vänlig och snabb.

Tack till styrelsen för en givande kväll!



Styrelsen Föreningen SkövdeBor


Höstträffen 2010 blev en mycket trevlig tillställning - som vanligt kanske man kan säga. Aina Bellis har skrivit en trevlig krönika från kvällen. Claes Funck och Roland Ljungkvist fotograferade.
Claes bildgalleri                                                           Rolands bildgalleri