I veckan som gick hade vi vår årliga Höstträff. I år firade vi denna på Vikingaliv på Djurgåden i Stockholm. Under ledning av en utmärkt guide fick vi en inblick i Vikingarnas vägar genom Europa och Fjärran Östern - härjningar och handel. Vi fick också möta en viking som  vaxfigur - mycket naturtroget utförd, samt ta del av berättelsen om personen som varit en fattig viking vilket man kunna utläsa genom det sätt han begravts på samt andra lämningar.

Dessutom fick vi möta Estrid Sigfastsdotter och hur hon ingick i Vikingasamhället. Sigrid hade varit en välbärgad kvinna med makt - vilket man kunde se bl.a. genom att hon haft nyckeln till det samhälle där hon hörde hemma. Det finns också ett flertal runstenar  bevarade där berättelser om Estrid och hennes familj har kunnat läsas.

Sedan bar det av med "tåg" och vi kunde följa en resa österut för att kunna komma tillbaka hem med minst 3 skäppor silver. Under den fantastiskt välgjorda berättelsen med med alla dess scener kunde man förstå vilka vedermödor man utsattes för, samt slutligen segerns sötma med gästabudet efter hemkomsten.

Vi var 14 anmälda till höstträffen - och bland oss kom flera som tidigare inte varit med på våra träffar. Vi tror vi kan tala för alla när vi påstår att vi fick en mycket trevlig upplevelse denna dag.


Foto Roland Ljungkvist

Klicka på bilden för en större version

Rapport från Höstträffen 2018
Vid ingången till Vikingaliv hälsas vi av en färg-glad runsten.
Vi fick en kunnig guide och var sina "hörapparater" där guidens röst gick in tydligt och klart. Här går guiden igenom vikingarnas vägar för att plundra och att driva handel
Denna man var en vaxfigur - mycket naturtroget utförd. Utseende och kroppshållning var från tolkningar gjorda på funnet skelett.
Estrid heter damen - även hon i ett fantastiskt detaljrikt utförande i vax.
Här börjar då resan för att tjäna in tre skäppor silver. Först samlar man in trälarna som skall föra fram skeppet under resan.
Stora vedermödor mötte under färden. Här måste skeppet transporteras nedför en fors.
Två skäppor har man fått ihop - men fortfarande fattas ännu en.
Under överinseende av den hemmavarade färdas skeppet nedför floden.
Till sist - segerns sötma vid hemkomsten och det stora gästabudet som en hyllning till skeppets resenärer.