Första vackra da'n i maj . . .

  Den här dagen, när solen sken från en molnfri himmel, fåglar­na kvittrade, bäckarna porlade och hela naturen fullkomligt sprakade av liv, åkte vi ut till Säter, strax norr om Skövde. Leiif "Broddetorpar'n" Holgersson hade förstås laddat sin buss med pennor och block. Fullkomligt hänförd av stum beundran slog han sig ned vid sidan av vägen.

   -Säters kyrka måste vi ha med, den är ju så liten och fin.
Och den fina allen genom Säter .
   -Ja, och Stångesäter och Mölltorps gård givetvis.
   -Och den gamla festplatsen, Liljebacken. Om vi bara hittar den...

   Det var inte särskilt svårt med inspirationen, en dag som denna. Medan Leiif satt där på stolen med blocket vid landsvägskanten gick jag för att se om det var "någon hemma".

Jo då, borta vid potatis- och grönsakslandet syntes en äldre man rensa upp och förbereda sommarens odlingar. Vilken tur vi hade, det var godsägaren själv, Torbiörn Bergman! Ja dvs godsägare var han för sisådär 40-50 år sedan. När han ägde både Möll­torp, Stångesäter och Nykvarn. Numera ägs och drivs de båda gårdarna av sonen, Karl Axel Bergman. Själv är Torbiörn bara vanlig enkel ensamstående pensionär. En vital 84-åring som trivs med sin lott och som tänker använda sina valkiga nävar i jorden så länge han orkar.

Torbiörn Bergman är inte sen att berätta sitt livs historia. En livssaga som till valda delar återfinns i hans självbiografi, utgi­ven sommaren 1986. Efter att ha läst den bergmanska själv­biografin från pärm till pärm förstår vi vilken enastående män­niska vi har framför oss.

Hans föregångare på Mölltorp och Stångsäter, Lars Björnhuvud, Lind af Hageby, Hammarhjelm m fl behöver absolut inte skämmas, där de ligger i sina gravar , över den nya tidens ägare.

   Visst sliter tidens tand hårt och visst ändras gränsdragningar liksom vägdragningar odyl.
Men att historiens vingslag slår över både Stångsäter och Mölltorp det ska ni veta.
   -Men jag är tacksam över att vi inte har samma  täta, tun­ga och snabba trafik här uppe genom Säter, som det är på nya vägen till Mariestad strax nedanför oss, konstaterar Torbjörn Bergman.

   Men det var då det. Just när detta skrivs är Säter på väg att vakna upp efter den långa kalla vintern. Det börjar knaka och spraka i buskar och träd. Det blir visserligen ingen dans i Lilje­backen i sommar heller. Men vem vet, det kanske blir dans på Mölltorps loge, om det nu finns någon sådan.

   Det må bli hur som helst med dansen. De graciösa hjortarna i inhägnaden dansar till de toner som deras flygande vänner lockar fram, vårens blommor bugar och niger, korna står inne i sina bås och ropar;
-Muuh, nu vill vi ut! Släpp kossorna loss det är vår!

Sedan vägen "tog en annan väg" grönskar Säter som i gamla tider

När vägen mellan Skövde-Mariestad fick en ny sträckning "försvann" både Säter och Mölltorps gård. Vägen via Säter , Ingasäter, Övertorp och Liden blev "gamla 48:an" .Nu när av­gaserna från bilar och bussar lagt sig grönskar trakten kring Säters kyrka och Mölltorps gård som i fornstora da 'r. Den som lämnar breda, raka 110-vägen och viker av mot Övertorp ham­nar mitt i sagans värld. Säters kyrka, den lummiga allen, Mölltorps gård m m.

· Jo då, visst finns det historia även i denna del av Billingens sluttning. Men det är klart, löjtnant Carl Gustaf Hammarhjelms alunbruk finns inte längre. Inte Gusten Lundströms affär heller. Molanders är också borta, liksom John Johanssons handel och Ahlborgs affär. Även affärerna i Åkersäter och Brobacken tillhör förgången tid.

Ni märker att den lilla socknen på Billingssluttningen varit rikt begåvad på affärer och köpenskap. Även industriellt stod man sig gott. Sågverk, kvarnar, kalkbruk och alunbruk satte sin prägel på bygden. För att inte tala om "herrskap och tjäns­tefolk" på Mölltorps gård.

Säter anses vara herrgårdarnas socken. Namn som Lind af Hageby, Björnhufvud och Hammarhjelm förekommer flitigt i Mölltorps historieböcker .

Ni hade förstås ingen aning om att en Lars Björnhufvud i Karl XII:s armé en dag 1704 kom ridandes genom den massiva ek porten till Mölltorps gård? Han hade åtagit sig det föga avundsvärda uppdraget att överlämna budskapet om att Bengt Lind av Hageby stupat i slaget vid Klissov samma år. Lars Björnhufvud huserade på närliggande Ryds herrgård.

Utflykterna till Mölltorp, blev småningom allt tätare. Ut­flykter som småningom ledde till bröllop. Lars gifte sig nämli­gen med änkan Lind i Säters kyrka 1706. Hans gemål var näs­tan 30 år yngre. 16 år senare kallade klockorna i kyrkan den 75 år gamle majoren till sin sista vila. Henrica Lind (Björnhuf­vud) gifte sig 1726 med kapten Carl Gustaf Hammarhjelm på Ryd men blott två år senare vigdes även hon till den sista vilan.