Tibro - här blommar hantverkskulturen
Så har vi då hamnat i Tibro under vår rundvandring med block och penna i Billingebögda. Detta Tibro som är så fyllt av gamla sägner, hantverkskultur och nybyggarromantik. En gammal kyrka, ett snickeri, en möbelfirma, en fors eller fall i Tidan-åna, ett värdshus e dyl.
Tibro är och förblir den lilla snickarmetropolen. Sedan må man bygga nytt stort Konsum med många småaffärer, nya kyrkor och stora idrottsanläggningar. Så mycket vatten kommer det ändå aldrig att rinna i åna, att Tibro blir så stort att inte invånarna känner igen varandra både till namn och utseende. Men att gamla tibrobor lider och känner saknad när tex torgbilden förändras, det kan man lätt förstå. Vem minns inte den röda tibrobussen rulla upp framför Erik Arrhenius' körvakiosk intill affischtavlan på torget? Och vem minns inte att Arrhenius var först i länet med mos till varmkorven .. ?
Att Tibros industrisamhälle hävdat sig i den knivhårda konkurrensen, nedläggningar och permitteringar till trots, vet de flesta. Men även inom den idrottsliga sektorn har de gul-svarta burit fanan högt. Jag tänker närmast på det glada 50-talet fram till våra dagar. Jag tänker på Lasse Fröjdh, den kämpaglade backen, på Erling Blomberg och Göran Geijervall, flyfotade naturliga yttrar. Jag tänker på Pelle Lundberg, målvakten den reslige och smidige. Och inte minst tänker jag på de högtidsstunder som bjöds i gamla div. III-serien. Allsvenska förvärvet från Motala, Ola Elf, är väl den kanske bäste center Tibro AIK nånsin haft i sina led.
För att inte nämna ishockeykrigarna som höll till på den s k "Månskensrinken" bakom östra målet på gamla lP. Lill-Åke, "Bello" , "Skuff", Rolf Svensson, bröderna Bäckström, Strålman m fl kompletterades med några förvärv från Norrland och Skövde (av alla orter!) när TIK stod på topp. Och mitt i alltihop rörde sig Berndt "Masen" Carlsson, "Lelle-Kalle" Johansson, "Kruset" Andersson och "gubben Alm" som hustomtar och stöttade i med- och motgång.
Men allt detta är naturligtvis bara en parentes. Det var ju kultur det skulle handla om. Och idrott har väl aldrig ansetts som kultur trots att den säkert betyder minst lika mycket för en liten bygd som en massa dyrbara konstverk som ändå ingen begriper sig på innerst inne. Så där ja, nu har man retat gallfeber på konstkännarna också, men det må vara hänt. Sketia motocrossfantomer kommer väl heller aldrig att accepteras i kultursammanhang.
En djupdykning på biblioteket resulterade bl a i att ett antal årsböcker, slitna, tummade och solkiga sådana, från Kyrkefalla Hembygds- och Fornminnesförening hamnade på redaktionsbordet. Titeln "Tibrobygden" låter väl kanske inte särskilt spännande men innehållet är desto mer rafflande. Egentligen borde varenda unge i skolan sätta sig ned och plugga igenom hembygdsböckerna. Det är annat det, än video, stereo och disko dunk-dunk!
Att känna sin egen bygd borde väl vara en självklarhet för både ung och gammal. Oftast vaknar inte hembygdsintresset l förrän vid ålderns höst. Det är så dags då. Men lyft på skalet
och gräv. Här finns ett hav av spännande saker att ta tillvara. Även i lilla Tibro.
Tibro är och förblir den lilla snickarmetropolen. Sedan må man bygga nytt stort Konsum med många småaffärer, nya kyrkor och stora idrottsanläggningar. Så mycket vatten kommer det ändå aldrig att rinna i åna, att Tibro blir så stort att inte invånarna känner igen varandra både till namn och utseende. Men att gamla tibrobor lider och känner saknad när tex torgbilden förändras, det kan man lätt förstå. Vem minns inte den röda tibrobussen rulla upp framför Erik Arrhenius' körvakiosk intill affischtavlan på torget? Och vem minns inte att Arrhenius var först i länet med mos till varmkorven .. ?
Att Tibros industrisamhälle hävdat sig i den knivhårda konkurrensen, nedläggningar och permitteringar till trots, vet de flesta. Men även inom den idrottsliga sektorn har de gul-svarta burit fanan högt. Jag tänker närmast på det glada 50-talet fram till våra dagar. Jag tänker på Lasse Fröjdh, den kämpaglade backen, på Erling Blomberg och Göran Geijervall, flyfotade naturliga yttrar. Jag tänker på Pelle Lundberg, målvakten den reslige och smidige. Och inte minst tänker jag på de högtidsstunder som bjöds i gamla div. III-serien. Allsvenska förvärvet från Motala, Ola Elf, är väl den kanske bäste center Tibro AIK nånsin haft i sina led.
För att inte nämna ishockeykrigarna som höll till på den s k "Månskensrinken" bakom östra målet på gamla lP. Lill-Åke, "Bello" , "Skuff", Rolf Svensson, bröderna Bäckström, Strålman m fl kompletterades med några förvärv från Norrland och Skövde (av alla orter!) när TIK stod på topp. Och mitt i alltihop rörde sig Berndt "Masen" Carlsson, "Lelle-Kalle" Johansson, "Kruset" Andersson och "gubben Alm" som hustomtar och stöttade i med- och motgång.
Men allt detta är naturligtvis bara en parentes. Det var ju kultur det skulle handla om. Och idrott har väl aldrig ansetts som kultur trots att den säkert betyder minst lika mycket för en liten bygd som en massa dyrbara konstverk som ändå ingen begriper sig på innerst inne. Så där ja, nu har man retat gallfeber på konstkännarna också, men det må vara hänt. Sketia motocrossfantomer kommer väl heller aldrig att accepteras i kultursammanhang.
En djupdykning på biblioteket resulterade bl a i att ett antal årsböcker, slitna, tummade och solkiga sådana, från Kyrkefalla Hembygds- och Fornminnesförening hamnade på redaktionsbordet. Titeln "Tibrobygden" låter väl kanske inte särskilt spännande men innehållet är desto mer rafflande. Egentligen borde varenda unge i skolan sätta sig ned och plugga igenom hembygdsböckerna. Det är annat det, än video, stereo och disko dunk-dunk!
Att känna sin egen bygd borde väl vara en självklarhet för både ung och gammal. Oftast vaknar inte hembygdsintresset l förrän vid ålderns höst. Det är så dags då. Men lyft på skalet
och gräv. Här finns ett hav av spännande saker att ta tillvara. Även i lilla Tibro.
Det har runnit mycket vatten under den gamla bron grnom årens lopp. Numera är bron över Tidan mer ett minnesmonument än den fungerande vägbro som en gång förband Tibro med den stora världen.