Väring - på väg att vakna ur slummern
Höstlöven singlade i sakta mak ner mot marken, regnet strilade ner mot marken, och vardagslivet gick sin gilla gång när vi rullade in i Väring. Vi fick för oss att det gamla Väring ligger till höger om vägen genom det lilla samhället, det nya till vänster. Och att Väring egentligen slutar vid stambanan. Öster därom finns inte lika mycket bebyggelse.
Men Smed bergs affär finns kvar, omedelbart öster om järnvägen där den funnits sedan seklet var ungt. Ingemar Smedberg, väringsbo sedan han var 7 år, har drivit affären sedan 30 år tillbaka. Jag skulle vilja påstå att Smedberg är den ende riktige handlar' n i hela Väring!
Hos Smedbergs kan man handla över disk, här finns servicen, kundkontakten och den gamla fina affärsatmosfären. Ingemar Smedberg, handlar'n själv, var för övrigt biträde hos Carl Carl ssons och Lundbergs i Skövde under en period i mitten av 50-talet. I dag är han 59 och med sin realistiska inställning säger han om framtiden:
-Utvecklingen har gått mot sämre service, snabbare affärer och mindre ansvar. Att j ag envisats med att behålla den gamla atmosfären med disk och varuutkörning, bottnar i rent traditionstänkande och känsla för det gamla. Här kan kunder ta det lugnt, få en pratstund och lämna sina matlistor. Även köpa kaffe i lösvikt om så önskas.
Ingemar Smedberg tog över efter Svea Wallentin, dessförinnan hette handlar' n Ödell. Även Pelle Fredriksson, , 'Väskan" i Skövde, har drivit affären några år. Namnen på speceriaffären har ändrats från Wallentins till Wallentins Efterträdare och sedan 30 år alltså Smedbergs Speceriaffär.
På "andra" sidan järnvägen finns faktiskt en cykelverkstad inne på gården, mittemot Smedbergs. Även väringsborna kan ju behöva se över sina velocipeder emellanåt. Men det finns mer service. Moderniteter som pizzaaffär och solarium till exempel. Och bank, post och en liten ICA-butik. Man har även bibliotek och skola upp till mellanstadiet.
Så kan man nu bara bygga ut och ordna så det finns villor och lägenheter kanske lilla Väring vaknar till ordentligt. Och vi får se ännu fler färgsprakande paraplyer, kepsar, barnvagnar, varutransporter och cyklister än vad vi träffade på den här gången.
Men Smed bergs affär finns kvar, omedelbart öster om järnvägen där den funnits sedan seklet var ungt. Ingemar Smedberg, väringsbo sedan han var 7 år, har drivit affären sedan 30 år tillbaka. Jag skulle vilja påstå att Smedberg är den ende riktige handlar' n i hela Väring!
Hos Smedbergs kan man handla över disk, här finns servicen, kundkontakten och den gamla fina affärsatmosfären. Ingemar Smedberg, handlar'n själv, var för övrigt biträde hos Carl Carl ssons och Lundbergs i Skövde under en period i mitten av 50-talet. I dag är han 59 och med sin realistiska inställning säger han om framtiden:
-Utvecklingen har gått mot sämre service, snabbare affärer och mindre ansvar. Att j ag envisats med att behålla den gamla atmosfären med disk och varuutkörning, bottnar i rent traditionstänkande och känsla för det gamla. Här kan kunder ta det lugnt, få en pratstund och lämna sina matlistor. Även köpa kaffe i lösvikt om så önskas.
Ingemar Smedberg tog över efter Svea Wallentin, dessförinnan hette handlar' n Ödell. Även Pelle Fredriksson, , 'Väskan" i Skövde, har drivit affären några år. Namnen på speceriaffären har ändrats från Wallentins till Wallentins Efterträdare och sedan 30 år alltså Smedbergs Speceriaffär.
På "andra" sidan järnvägen finns faktiskt en cykelverkstad inne på gården, mittemot Smedbergs. Även väringsborna kan ju behöva se över sina velocipeder emellanåt. Men det finns mer service. Moderniteter som pizzaaffär och solarium till exempel. Och bank, post och en liten ICA-butik. Man har även bibliotek och skola upp till mellanstadiet.
Så kan man nu bara bygga ut och ordna så det finns villor och lägenheter kanske lilla Väring vaknar till ordentligt. Och vi får se ännu fler färgsprakande paraplyer, kepsar, barnvagnar, varutransporter och cyklister än vad vi träffade på den här gången.
Smedbergs affär har en nästan 100-årig tradition. Här kan man fortfarande handla över disk få personlig service och om så önskas även köpa kaffe i lösvikt. Gissa om det luktar gammal affärskultur i den här affären!
Ett litet stationssamhälle på väg att vakna upp ur sin slumrande värld.
Det handlar om Väring och det handlar om ett litet samhälle som inom de närmaste åren i allra högsta grad kommer att beröras av ett nytt stort flygfält. Det blev ju inget länsflygfält så Skövde valde att bygga en egen stor flygplats, i närheten av Väring.
På 50- och 60-talen var Väring en plats där tågen stannade, "fiken" blomstrade och Kjellbergarna sparkade boll. Brödrakvartetten Göran, Bengt, Allan och Rolf Kjellberg satte skräck i motståndarlagen, många minns det väl än i dag.
Men det var då det och många tåg har passerat Väring sedan dess. Ett tag satte avfolkningen sina tydliga spår men nu tycks det lilla samhället utmed västra stambanan vakna upp, inte minst tack vare den satsning bygdens egen son, Lennart Svensson, 30, gör. Lennart, son till järnhandlaren Arne Svensson, bygger stort affärscentrum på nuvarande Dahlins-tomten.
Dahlins flyttar rakt över gatan där man får allt-i-ett, om ni förstår vad vi menar. Dahlins bygger ut och Lennart bygger nytt. En storsatsning på omkring 10 miljoner kronor som kommer att ge förnyat liv åt hela bygden.
Naturligtvis tittade vi in med blocket och pennan hos Dahlins när vi landade med "Broddetorpabussen" i Väring, en höstmörk regnig vardag. Och naturligtivs träffade vi far och son Svensson.
- Går i pension -88 och får väl trappa ner så smått, menade Arne som tog över firman tillsammans med Helge Väringer 1947. Helge lämnade över kompanjonskapet till Lennart Svensson 1980 och därmed blev Dahlins i Väring ett rent familjeföretag.
Detta Dahlins som blivit något aven institution genom tiderna, grundades av Erik Dahlin 1854. I början av 1920-talet blev Dahlins Jernhandel i Väring filial till Dahlins i Skövde. Tidiga-
re låg det väster om järnvägen men efter en brand flyttades rörelsen över till östra sidan i det f d spannmålsmagasinet. Det var Victor Kumlien, stark man i Västergötlands järnhandelsbransch, som startade Dahlins i Väring efter en järnhandlare Persson och drev rörelsen till 1947, då Väringer och Svensson tog vid.
- Numera finns ingen traditionell järnhandel kvar, säger Arne Svensson. Kundernas vanor och krav är annorlunda, det gäller att hänga med.
Nog har Dahlins i Väring lyckats "hänga med". De senaste 8-10 åren har tex omsättningen tredubblats och kundkretsen finns över hela Skaraborgs län. Så nog är den stundande utbyggnaden med råge befogad, om man säger så.
Victor Kumlien, född 1872, berättade förresten så här i Järnhandlareföreningens minnesskrift:
"På självaste myndighetsdagen började jag hos Dahlins i Skövde. Under sommaren höll sig arbetstiden till ca 14 timmar om dagen. Och när de amerikanska slåttermaskinerna kommo in för sent, måste biträdena upp kl 4 om morgonen för att montera dessa."
Kumlien mindes hur prutsystemet florerade på 1890-talet, varorna märktes endast med inköpspris. På 1890-talet började cyklarna, eller velocipederna, komma i järnhandeln. 1893 såldes hos Dahlins i Skövde 5 velocipeder för 450 kr per styck. Det var minsann inte billigt att köpa cykel då heller, ska ni veta. 1909 trampade Kumlien själv, med en cykel på axeln, runt i bygden och sålde cyklar!
1901 övertog han Dahlins i Skövde tillsammans med en kompanjon och 1906 blev han ensam innehavare. Sin 50-åriga järnhandelsbana sammanfattade Victor Kumlien på följande sätt:
"När slutet är gott, är allting gott!"
Det handlar om Väring och det handlar om ett litet samhälle som inom de närmaste åren i allra högsta grad kommer att beröras av ett nytt stort flygfält. Det blev ju inget länsflygfält så Skövde valde att bygga en egen stor flygplats, i närheten av Väring.
På 50- och 60-talen var Väring en plats där tågen stannade, "fiken" blomstrade och Kjellbergarna sparkade boll. Brödrakvartetten Göran, Bengt, Allan och Rolf Kjellberg satte skräck i motståndarlagen, många minns det väl än i dag.
Men det var då det och många tåg har passerat Väring sedan dess. Ett tag satte avfolkningen sina tydliga spår men nu tycks det lilla samhället utmed västra stambanan vakna upp, inte minst tack vare den satsning bygdens egen son, Lennart Svensson, 30, gör. Lennart, son till järnhandlaren Arne Svensson, bygger stort affärscentrum på nuvarande Dahlins-tomten.
Dahlins flyttar rakt över gatan där man får allt-i-ett, om ni förstår vad vi menar. Dahlins bygger ut och Lennart bygger nytt. En storsatsning på omkring 10 miljoner kronor som kommer att ge förnyat liv åt hela bygden.
Naturligtvis tittade vi in med blocket och pennan hos Dahlins när vi landade med "Broddetorpabussen" i Väring, en höstmörk regnig vardag. Och naturligtivs träffade vi far och son Svensson.
- Går i pension -88 och får väl trappa ner så smått, menade Arne som tog över firman tillsammans med Helge Väringer 1947. Helge lämnade över kompanjonskapet till Lennart Svensson 1980 och därmed blev Dahlins i Väring ett rent familjeföretag.
Detta Dahlins som blivit något aven institution genom tiderna, grundades av Erik Dahlin 1854. I början av 1920-talet blev Dahlins Jernhandel i Väring filial till Dahlins i Skövde. Tidiga-
re låg det väster om järnvägen men efter en brand flyttades rörelsen över till östra sidan i det f d spannmålsmagasinet. Det var Victor Kumlien, stark man i Västergötlands järnhandelsbransch, som startade Dahlins i Väring efter en järnhandlare Persson och drev rörelsen till 1947, då Väringer och Svensson tog vid.
- Numera finns ingen traditionell järnhandel kvar, säger Arne Svensson. Kundernas vanor och krav är annorlunda, det gäller att hänga med.
Nog har Dahlins i Väring lyckats "hänga med". De senaste 8-10 åren har tex omsättningen tredubblats och kundkretsen finns över hela Skaraborgs län. Så nog är den stundande utbyggnaden med råge befogad, om man säger så.
Victor Kumlien, född 1872, berättade förresten så här i Järnhandlareföreningens minnesskrift:
"På självaste myndighetsdagen började jag hos Dahlins i Skövde. Under sommaren höll sig arbetstiden till ca 14 timmar om dagen. Och när de amerikanska slåttermaskinerna kommo in för sent, måste biträdena upp kl 4 om morgonen för att montera dessa."
Kumlien mindes hur prutsystemet florerade på 1890-talet, varorna märktes endast med inköpspris. På 1890-talet började cyklarna, eller velocipederna, komma i järnhandeln. 1893 såldes hos Dahlins i Skövde 5 velocipeder för 450 kr per styck. Det var minsann inte billigt att köpa cykel då heller, ska ni veta. 1909 trampade Kumlien själv, med en cykel på axeln, runt i bygden och sålde cyklar!
1901 övertog han Dahlins i Skövde tillsammans med en kompanjon och 1906 blev han ensam innehavare. Sin 50-åriga järnhandelsbana sammanfattade Victor Kumlien på följande sätt:
"När slutet är gott, är allting gott!"
De sista järnskridskorna. . . Många minns säkert de första skären på de spännande isarna. Många minns förstås också hur far och mor hjälpte till att ta på "järnrören" med läderremmarna kring pjäxan. Många gånger lossnade dom och föll av. Men på igen och iväg ut på isen. Det här paret hittade vi hos Dahlins i Väring.