'Bonnfester' , i var och varannan buske
"Dans i Liljebacken, Säter, Karl-Erik Sandbergs orkester." "Dans i Värsås, festplatsen. Anders Meyers orkester." Ungefär så kunde stå på affischer och i annonser på det glada 50-talet. Och vi som hade lyckan att växa upp innan påfund som diskotek, dunk-dunk, stereo och video ens var uppfunna, vi fick något väldigt fint och roligt att minnas. Det var "bonnfester" i var och varannan buske.
3-4 extrabussar , ibland fler, utgick från Trafikcentralen till Liljebacken i Säter, Horn, Värsås, Lerdala, Ulvåker m fl. Vid återkomsten träffade man kanske kompisar som varit i Horn medan man själv just den kvällen varit i Värsås:
- Hur var det i Horn i kväll då?
- Jo det var görbra, många tjejer och bra musik. Men vakterna tog Andersson, han försökte planka in. - Lennart då? Var inte han med i bussen?
- Jo, åtminstone när vi åkte dit. Han har nog träffat nå'n tjej.
I den stilen gick snacket grabbar emellan. Minns ni förresten att Sonja Hedenbratt, hela Sveriges jazzmamma, halkade och bröt foten vid ett uppträdande i Liljebacken på 60-talet? Det kunde som bekant vara såphalt på tiljorna och glest mellan brädorna på de dansbanor och något enkla scener som bygdens söner spikade ihop.
En vacker dag beslöt vi oss för att leta reda på Liljebackens festplats i Säter. Hur såg den ut nu, "30 år efteråt"? Och framför allt; skulle vi hitta dit?
Vi hittade den inte utan att rådfråga en vänligt sinnad husägare i närheten.
- Åk över Mariestadsvägen först. Några hundra meter till höger utmed vägen in till Stöpen, Där finns rester av det som en gång var Liljebackens festplats.
Vi förstod vid en snabb översikt att det inte kommer att dansas i Liljebacken i sommar. Allt som minner om en festplats är plintarna efter dansbanan och orkesterestraden. Vad övrigt är är intet.
Jo, förresten. Vi hittade två trasiga pilsnerflaskor också. Det stod Nordstjernans bryggeri på etiketterna.
Vi fortsatte till Horns festplats. Även den var svår att hitta men när vi väl kom dit var det ingen som helst tvekan. Här fanns betydligt färskare spår efter allehanda festligheter. Syntes klart var entren stått och var dansbanan legat. Under ett rött skjul fanns en hel del spännande grejer. Det är säkert inte så väldigt många år sedan traktens ungdom roade sig här, trots att körvakiosken, piltavlan, tombolan, chokladhjulet och kaffeservering försvann för 20-30 år sedan.
- Tänk när man stod här och kastade pil. Alltid fick man välja på andra eller tredje hyllan. Aldrig den översta där det fanns porslinskatter med klockor i, drömde sig Leiif Holgersson, vår tecknare, tillbaka.
- Eller när man satt där borta bland tallarna och fikade i pausen. Kaffe, bulle, sockerkaka och tre sorters kakor för en femma, spädde jag på med.
Horns festplats, "Skyttefest i Horn", var en av de stora.
Tänk vad sköj vi hade där.
"Dans i Liljebacken, Säter, Karl-Erik Sandbergs orkester." "Dans i Värsås, festplatsen. Anders Meyers orkester." Ungefär så kunde stå på affischer och i annonser på det glada 50-talet. Och vi som hade lyckan att växa upp innan påfund som diskotek, dunk-dunk, stereo och video ens var uppfunna, vi fick något väldigt fint och roligt att minnas. Det var "bonnfester" i var och varannan buske.
3-4 extrabussar , ibland fler, utgick från Trafikcentralen till Liljebacken i Säter, Horn, Värsås, Lerdala, Ulvåker m fl. Vid återkomsten träffade man kanske kompisar som varit i Horn medan man själv just den kvällen varit i Värsås:
- Hur var det i Horn i kväll då?
- Jo det var görbra, många tjejer och bra musik. Men vakterna tog Andersson, han försökte planka in. - Lennart då? Var inte han med i bussen?
- Jo, åtminstone när vi åkte dit. Han har nog träffat nå'n tjej.
I den stilen gick snacket grabbar emellan. Minns ni förresten att Sonja Hedenbratt, hela Sveriges jazzmamma, halkade och bröt foten vid ett uppträdande i Liljebacken på 60-talet? Det kunde som bekant vara såphalt på tiljorna och glest mellan brädorna på de dansbanor och något enkla scener som bygdens söner spikade ihop.
En vacker dag beslöt vi oss för att leta reda på Liljebackens festplats i Säter. Hur såg den ut nu, "30 år efteråt"? Och framför allt; skulle vi hitta dit?
Vi hittade den inte utan att rådfråga en vänligt sinnad husägare i närheten.
- Åk över Mariestadsvägen först. Några hundra meter till höger utmed vägen in till Stöpen, Där finns rester av det som en gång var Liljebackens festplats.
Vi förstod vid en snabb översikt att det inte kommer att dansas i Liljebacken i sommar. Allt som minner om en festplats är plintarna efter dansbanan och orkesterestraden. Vad övrigt är är intet.
Jo, förresten. Vi hittade två trasiga pilsnerflaskor också. Det stod Nordstjernans bryggeri på etiketterna.
Vi fortsatte till Horns festplats. Även den var svår att hitta men när vi väl kom dit var det ingen som helst tvekan. Här fanns betydligt färskare spår efter allehanda festligheter. Syntes klart var entren stått och var dansbanan legat. Under ett rött skjul fanns en hel del spännande grejer. Det är säkert inte så väldigt många år sedan traktens ungdom roade sig här, trots att körvakiosken, piltavlan, tombolan, chokladhjulet och kaffeservering försvann för 20-30 år sedan.
- Tänk när man stod här och kastade pil. Alltid fick man välja på andra eller tredje hyllan. Aldrig den översta där det fanns porslinskatter med klockor i, drömde sig Leiif Holgersson, vår tecknare, tillbaka.
- Eller när man satt där borta bland tallarna och fikade i pausen. Kaffe, bulle, sockerkaka och tre sorters kakor för en femma, spädde jag på med.
Horns festplats, "Skyttefest i Horn", var en av de stora.
Tänk vad sköj vi hade där.
Trafikcentralen - 58. Extrabussarna ut till festplatserna i Värsås, Horn, Åbrorallen och Gröna Lund i Lerdala. Karl-Erik Sandbergs spelar i Horn, Börje Enders på Abrovallen och Hootenany Singers på Gröna Lund samt Flamingo i Värsås. Grabbarna till höger kollar in läget innan dom bestämmer sig. Visst var det en härlig tid! Innan elektroniken och dunkadunkmusiken drog in på arenan räckte det med ett enkelt litet dragspel. Då var det fest! (lilla bilden)
Festplatsen i Värsås och Gröna Lund i Lerdala stod i full blom på 50- och 60-talen. Lika viktiga inkomstkällor som bingon i dag. Gröna Lund höll ut i det längsta, finns fortfarande kvar men blott några enstaka danskvällar ordnas numera.
Festplatsen i Värsås går fortfarande att hitta, bakom buskar och träd. Den en gång stora dansbanan längst ner bakom träningsplanen är något murken. Men man ser att det en gång varit dansbana. Mellan brädorna växer sly och ogräs. Staketet runt festplatsen finns delvis kvar. Under några yviga granar ligger rostiga korvburkar i stora högar. "Bullens pilsnerkorv", Sibyllas varmkorv var tydligen inkomstbringande källa när det dansades och festades här.
En helflaska Kron under en buske, en trasig klack och några vinflaskor. För övrigt intet annat än minnen. Mellanölsburkarna räknar vi inte till festplatsens glansperiod. De härstammar säkert från en senare tid.
- Dagens ungdom vet inte vad den gått miste om. Vi behövde i varje fall inga rökiga inneställen med elektriska vidunder. Det räckte att någon ställde ut ett dragspel på en festplats, minns tecknar- Leiif.
Festplatsen i Värsås går fortfarande att hitta, bakom buskar och träd. Den en gång stora dansbanan längst ner bakom träningsplanen är något murken. Men man ser att det en gång varit dansbana. Mellan brädorna växer sly och ogräs. Staketet runt festplatsen finns delvis kvar. Under några yviga granar ligger rostiga korvburkar i stora högar. "Bullens pilsnerkorv", Sibyllas varmkorv var tydligen inkomstbringande källa när det dansades och festades här.
En helflaska Kron under en buske, en trasig klack och några vinflaskor. För övrigt intet annat än minnen. Mellanölsburkarna räknar vi inte till festplatsens glansperiod. De härstammar säkert från en senare tid.
- Dagens ungdom vet inte vad den gått miste om. Vi behövde i varje fall inga rökiga inneställen med elektriska vidunder. Det räckte att någon ställde ut ett dragspel på en festplats, minns tecknar- Leiif.
