Då var Käpplunda rena rama landet
Runtom är det helt nytt. Villor, parhus och flerfamiljshus har förändrat bilden. Gator har enkelriktats och vägar har fått andra namn. Så här såg det verkligen inte ut när Blåbandshuset på Norrmalm i Skövde byggdes. Norrmalm förresten, när huset byggdes hette denna del av stan Käpplunda och inget annat. Stan slutade vid Staketgatan, strax norr därom låg Käpplunda. Sikagården och Västra fältet.
-Hela trakten här omkring hette Käpplunda när seklet var ungt, minns Märta Lundberg, 73. Det var Käpplunda gård, som låg en bit norr ut, ungefär där daghemmet intill bron över Vadsbovägen nu finns, som gav hela området namnet.
Själv gick hon i småskolan, Skoltuna (nu Edgars flerfamiljshus på Vallevägen), på den tiden. Hennes "fröken" hette Strömstedt. Märta och säkert många skövdebor med henne, minns även magister Liljebladh.
Blåbandslokalen var en naturlig samlingsplats när hon var barn. Det fanns många b*rn och ungdomar i området. Huset byggdes kring 1910 och Märta, född 1915, har varit med i Käpplunda Blåbandsförening sedan hon var 11 år.
-Det var liksom självklart att jag skulle gå med i föreningen. Min pappa, August Wilhelm Lundberg, var ordförande. A W Lundberg var skräddare till yrket.
-Hela trakten här omkring hette Käpplunda när seklet var ungt, minns Märta Lundberg, 73. Det var Käpplunda gård, som låg en bit norr ut, ungefär där daghemmet intill bron över Vadsbovägen nu finns, som gav hela området namnet.
Själv gick hon i småskolan, Skoltuna (nu Edgars flerfamiljshus på Vallevägen), på den tiden. Hennes "fröken" hette Strömstedt. Märta och säkert många skövdebor med henne, minns även magister Liljebladh.
Blåbandslokalen var en naturlig samlingsplats när hon var barn. Det fanns många b*rn och ungdomar i området. Huset byggdes kring 1910 och Märta, född 1915, har varit med i Käpplunda Blåbandsförening sedan hon var 11 år.
-Det var liksom självklart att jag skulle gå med i föreningen. Min pappa, August Wilhelm Lundberg, var ordförande. A W Lundberg var skräddare till yrket.
Käpplunda Blåbandsförening "sög upp" många av traktens barn till sin verksamhet. På den tiden fanns inte så mycket frestelser för de unga och utbudet av fritidsaktiviteter var inte riktigt lika stort som i dag. Video och stereo var inte ens upptäckt. Det var heller ingen myndighet som matade de unga med aktiviteter. Då var det den egna initiativförmågan som gällde, uppfinningsförmågan, påhittigheten - kamratskapet.
- Vi hade väldigt trevligt i föreningen, den betydde mycket för vår uppväxt och livssyn, menar Märta Lundberg. Oftast var det lördagsmöten. Det var underhållning, folklekar etc. Ren opolitisk föreningsverksamhet.
Genom årens lopp har området kring Blåbandsgården genomgått betydande förändring. Man kan ju lätt föreställa sig en lång kö av hugade spekulanter från gatan fram till föreningens port. Huset ligger ju ändå i ett mycket attraktivt område.
Såvitt jag vet har det dock aldrig på allvar varit tal om att riva gården till förmån för nybygge, säger Märta och tar chansen att propagera extra för den fina blåbandsgården.
Den är mycket väl underhållen. Vi har en mycket duktig ledning som ser till att underhållet fungerar. Varje vår har vi till exempel gårdsauktioner för att få in pengar, dessutom hyr vi ut gården.
Själva har vi inte varit i gården sedan vi gick i skolan på 50-talet. Märta hävdar dock att interiören är jättesnygg. Bland annat finns en stor målning av skövdekonstnären Erik Westling (bodde i Havstena). En mycket vacker fondmålning över Skövde stad som blir mer och mer intressant. Vår stad har ju ändrat utseende sedan målningen utfördes.
-Som liten minns jag hur lokalen uppvärmdes av en stor vedkamin i ena hörnet. Nu är det modernt värre med eluppvärmning och dylikt. Det var vaktmästaren som svarade för uppvärmningen. Han bodde med sin familj på första våningen. Jag minns Johan Larsson, den gamla vaktmästaren, som nu är borta.
Även om verksamheten förändrats genom årens lopp menar Märta Lundberg att blåbandsföreningarna fortfarande fyller en stor uppgift i samhället. Nykterhetsarbetet är väl så viktigt i dag som för 70-80 år sedan.
Det har funnits tre blåbandsföreningar i lilla Skövde, nämligen Käpplunda Blåbandsförening, Skövdes Blåbandsförening samt en uppe i Våmb. Av dessa är den i Våmb numera borta. Två föreningar i Skövde kan synas onödigt. Vad säger Märta?
Förr betraktades ju Käpplunda som "landet" och då var det kanske mer motiverat med två föreningar. Det har varit diskussion om att slå samman föreningarna men längre än så kom man aldrig. Vi ser oss dock inte som "konkurrenter" utan som de bästa vänner, förklarar hon och tillägger:
- Vi hade väldigt trevligt i föreningen, den betydde mycket för vår uppväxt och livssyn, menar Märta Lundberg. Oftast var det lördagsmöten. Det var underhållning, folklekar etc. Ren opolitisk föreningsverksamhet.
Genom årens lopp har området kring Blåbandsgården genomgått betydande förändring. Man kan ju lätt föreställa sig en lång kö av hugade spekulanter från gatan fram till föreningens port. Huset ligger ju ändå i ett mycket attraktivt område.
Såvitt jag vet har det dock aldrig på allvar varit tal om att riva gården till förmån för nybygge, säger Märta och tar chansen att propagera extra för den fina blåbandsgården.
Den är mycket väl underhållen. Vi har en mycket duktig ledning som ser till att underhållet fungerar. Varje vår har vi till exempel gårdsauktioner för att få in pengar, dessutom hyr vi ut gården.
Själva har vi inte varit i gården sedan vi gick i skolan på 50-talet. Märta hävdar dock att interiören är jättesnygg. Bland annat finns en stor målning av skövdekonstnären Erik Westling (bodde i Havstena). En mycket vacker fondmålning över Skövde stad som blir mer och mer intressant. Vår stad har ju ändrat utseende sedan målningen utfördes.
-Som liten minns jag hur lokalen uppvärmdes av en stor vedkamin i ena hörnet. Nu är det modernt värre med eluppvärmning och dylikt. Det var vaktmästaren som svarade för uppvärmningen. Han bodde med sin familj på första våningen. Jag minns Johan Larsson, den gamla vaktmästaren, som nu är borta.
Även om verksamheten förändrats genom årens lopp menar Märta Lundberg att blåbandsföreningarna fortfarande fyller en stor uppgift i samhället. Nykterhetsarbetet är väl så viktigt i dag som för 70-80 år sedan.
Det har funnits tre blåbandsföreningar i lilla Skövde, nämligen Käpplunda Blåbandsförening, Skövdes Blåbandsförening samt en uppe i Våmb. Av dessa är den i Våmb numera borta. Två föreningar i Skövde kan synas onödigt. Vad säger Märta?
Förr betraktades ju Käpplunda som "landet" och då var det kanske mer motiverat med två föreningar. Det har varit diskussion om att slå samman föreningarna men längre än så kom man aldrig. Vi ser oss dock inte som "konkurrenter" utan som de bästa vänner, förklarar hon och tillägger:
Som framgår med önskvärd tydlighet bildades "Kjepplunda Blåbandsförening" 24 oktober 1902. Fortfarande är föreningen still going strong även om medlemsantalet minskat betydligt.
Blåbandslokalen på Norrmalm, Käpplunda Blåbandsförenings lokal, ligger som "kringskuren kung" mitt bland nybebyggelsen. Här har generationer vandrat in och ut genom årens lopp.
- Vi är en klick här på Norrmalm, kring det gamla Käpplunda, som är uppfödda med Blå bandet. Vi känner fortfarande för vår förening och vill väl hålla ihop det hela så länge vi orkar. Blå bandet har vävt fram outslitliga vänskapsband över gränserna. Vem minns "till exempel" inte skördefesterna som vi tiggde ihop grönsaker och dylikt till förr i tiden? Och vår syförening får absolut inte förglömmas om det skall skrivas om vår verksamhet, poängterar Märta. När vi har auktionerna i november är lokalen full av köplystna människor. Vi är kända för våra fina och kvalitetshöga alster. Påpekar Märta utan att låta skrytsam utan endast ärlig.
Undras hur många liter kaffe som kokats i denna gigantiska kaffepanna.