Föregående avsnitt
Till Inledningen
Nästa avsnitt





Pärlan som vägrar släppa greppet om sina invånare
Att det finns ett långt halsband av pärlor i vårt härliga Ska­raborg har ni förstås upptäckt för länge sedan. En av dessa pärlor hittade vi i Tidan. Närmare bestämt handlar det om Vaholms gård. Vaholm, i det med gårdar och herresäten rikt be­gåvade Vad, hette fram till 1736 Vads Kungsgård. Så nog finns det anor att blicka tillbaka på.

Vem vet till exempel i dag att det var Ulf Bonde som "rege­rade" här 1670? Eller att hans son, greven och riksrådet Claes Bonde, tog över efter honom? För att fortsätta raden av pro­minenta personer på Vaholm kan bland annat nämnas länets hövding, greve Otto Lagerberg efter riksrådet Sven Lagerberg. Fil mag Fredrik Beckman var dock mannen som lät bygga upp gården i dess nuvarande skick. Detta hände år 1820.

När Carl-Gustaf Bloom, lantmästare, i dag stövlar omkring på sina domäner har kanske inte han heller så mycket tid över till flydda tider. Men hans pappa, Kåre Bloom, titulerad gods­ägare i telefonkatalogen, kanske funderar desto mer bakåt i ti­den. Kåre är 74 och har förstås Vaholm som sin egen lilla ögon­sten.

- Det var 1934 min pappa, Carl Johan Bloom, tillträdde här. Sedan dess har vi lyckats behålla det inom familjen. 1962 var det min tur att ta över och Carl-Gustaf tillträdde 1979, be­rättar Kåre Bloom.
Sedan tre år tillbaka drivs gården kreaturslöst, numera är det spannmål som gäller. På Carl Johans tid var det drygt 20-talet anställda vid gården. Sedan dess har mycket vatten runnit i Ti-dan-ån och i dag har sonsonen Carl-Gustaf en (1) anställd! Ta­la om förändringar.

- Numera handlar det om stora enheter och så få anställda som möjligt. Dessutom är ju maskinparken ruskigt dyrbar, menar Kåre Bloom.

För att återknyta till den pampiga huvudbyggnaden berättar Kåre att det egentligen var patron Carl Johan som lade grund­stenarna till det som i dag är Vaholms gård. Utan hans storsti­lade och påkostade upprustning hade förmodligen inte gården varit vad den i dag är.

- Nedervåningen i huvudbyggnaden hade till exempel an­vänts till spannmålsmagasin när pappa trädde till. Han lät re­novera corps logi 1949-1952. Vid första anblicken tror man att det rör sig om ett stenhus. Så är dock inte fallet. Huvud­byggnadens stomme består av liggande timmer, reverterat. To­talt är den på 650 kvadratmeter boyta, alltså ganska stort, fort­sätter Kåre.
Av Kåre får vi också veta att gården tillhörde Upsala öd, det vill säga de gårdar som i gammal tid var anslagna till kungens underhåll. Men gårdens respektabla ålder och anrika historia till trots, hävdar Kåre Bloom bestämt att det varken finns nå­gon "Vita damen" eller något annat spöke i huset. Annars hör det ju till i såna här sammanhang att hålla sig med mystik och sägner.

- Förr i tiden pratade man om skrock och skrönor men knappast i dag. Men man vet ju aldrig, skrattar Kåre.

Medan många andra av oss människobarn tränger ihop oss i små lägenheter och radhus (nåja) föredrar Kåre Bloom att till­sammans med sin lagvigda Ingegerd bo kvar på Vaholms hu­vudbyggnad.

- Jag hade väl tänkt mig flytta ut till ett av de mindre husen som vi renoverade, men där fick Carl-Gustaf bo med sin fa­milj. Men av gammal tradition, jag är uppväxt med detta, kän­ner jag för denna typ av boende. Är man uppfödd i sådana här stora gemak går ränderna aldrig ur. Flytta till stan gör jag ald­rig. Jag hjälper Carl-Gustaf med sådd och skörd, håller mig igång och får frisk luft. Vi trivs utmärkt och kan inte tänka oss byta vårt boende och vår miljö mot något annat, fastslår Kåre Bloom och tillägger att man dock sänkt värmen i de rum som numera inte utnyttjas. Det gäller att inte få för höga energi­kostnader.

Många av er har förstås aldrig sett något liknande; en bro byggd som en ladugård - eller tvärtom!
- En av de äldsta byggnaderna på Vaholm, förklarar Kåre Bloom, 74.
-Gårdsbron byggdes för att spara tid. Två tredjedelar av gårdens areal ligger på "andra" sidan ån. Det skulle ta alldeles för lång tid att köra runt över bron vid Vad, alltså byggde man den här bron.

Men varför väggar och tak, vi har då aldrig sett något lik­nande?
-För att skydda virket i bron helt enkelt. På den tiden, när bron byggdes fanns inget impregnerat virke. Virket som fanns var inte alls lika tåligt som nu. Därför gällde det att skydda det från vädrets makter. Det är i alla fall vad jag tror, säger Kåre.

Nu sjunger dock den flitigt använda bron på sista versen. Den ska byggas om i ett skick som motsvarar både dagens och morgondagens krav. Dock utan väggar och tak. Därför är vi förstås glada över att ha fått göra denna historiska dokumenta­tion.

Vaholms ägare...

Ulf Bonde, Greve Claes Bonde, Riksrådet Sven Lagerberg, Greve Adam Otto Lagerberg, Georg Karlström, Fil mag Fred­rik Beckman, Greve C J von Hermansson, Gustav Adolf Her­mansson, Patron Sandberg, Patron Per Emil Lagerholm, Pat­ron Sven Andersson, Ing Hilmer Andersson, Godsägare Svan­te Gottfrid Jonsson, Olof Persson, Karl Johan Emil Andersson Stiernborg, Godsägare Carl Johan Bloom, Patron Kåre Bloom, Lantmästare Carl-Gustaf Bloom.