Petter och Lotta
Den här lilla stugan har sett stan förvandlas genom sekler. Här bodde han, stadsbonden Petter Helen med sin Lotta. Petter som egentligen hette Sven Pettersson när han kom till Skövde från Vänersborg på l850-talet. Namnbytet förklarades av att Sven hette Pettersson och hans blivande maka hette Charlotta (född Grönqvist) när de unga tu stod inför prästen. Pettersson och Charlotta i Helensgården blev därmed Petter och Lotta Helen.
Lotta kom som fosterdotter till rådmannen och gördelmakaren Johan Adolf Helen och dennes maka, Anna-Maria Lagergren år 1828, då hon var 6 år gammal.
Sven gick ur tiden år 1894 och 1916 avled även Lotta Helen.
En lunga i centrum
Man kan ju roa sig med att undra vad Petter och Lotta sagt om sin gård om de levat i dag. Här hade dom både kalkoner och getabockar i mitten av l800-talet. Livet kring Helensgården förefaller ha varit tämligen lugnt och ordet stress var ännu inte uppfunnet. Att just deras enkla boning skulle bli upphovet till Skövdes enda hembygdskvarter hade dom förstås ingen aning om.
Men så skulle det bli och så blev det. Man kunde ju inte riva allt det gamla för det nya. Efter flera års utredningar och tyckanden fick vi en oas, benämnd Helensparken mitt i stan. När Lögegatan och Kyrkogatan grävdes upp påstås det att just den gatstump som fanns kvar vid Helensstugan var den sista biten av gatunätet från Skövde före branden 1759. Dessutom fanns en gammaloffersten med åttaskålgropar inhuggna. Den fanns i trädgården vid stugan. Även den försvann i samband med schaktningsarbetet i slutet av 1970-talet.
Petter Heléns gata
Av Kyrkogatans västra del och av Lögegatans södra, blev det Petter Helens gata. Lotta Helen fick minsann ingen gata uppkallad efter sig. Orättvist så det förslår! Det var ju ändå Lotta som såg till att Petter fick mat och att hans kläder tvättades. Han kanske inte ens bäddade sängen.
Så här efteråt förstår man mer och mer värdet av Helensparken. Hade man inte lyckats hålla detta kvarter rent från nybyggnation genom att spara och anlägga just denna "lunga" mitt i stan, ja då hade vi med största sannolikhet haft stora betongblock, sterila och livlösa, här också. Nu har vi dock en anläggning som berättar en del, dock långt ifrån allt, om det Skövde som var. Egentligen borde vi haft betydligt mer än detta, men det är så dags nu. Man kan bara hoppas att efterkommande generationer inte gör om samma misstag.
Den här lilla stugan har sett stan förvandlas genom sekler. Här bodde han, stadsbonden Petter Helen med sin Lotta. Petter som egentligen hette Sven Pettersson när han kom till Skövde från Vänersborg på l850-talet. Namnbytet förklarades av att Sven hette Pettersson och hans blivande maka hette Charlotta (född Grönqvist) när de unga tu stod inför prästen. Pettersson och Charlotta i Helensgården blev därmed Petter och Lotta Helen.
Lotta kom som fosterdotter till rådmannen och gördelmakaren Johan Adolf Helen och dennes maka, Anna-Maria Lagergren år 1828, då hon var 6 år gammal.
Sven gick ur tiden år 1894 och 1916 avled även Lotta Helen.
En lunga i centrum
Man kan ju roa sig med att undra vad Petter och Lotta sagt om sin gård om de levat i dag. Här hade dom både kalkoner och getabockar i mitten av l800-talet. Livet kring Helensgården förefaller ha varit tämligen lugnt och ordet stress var ännu inte uppfunnet. Att just deras enkla boning skulle bli upphovet till Skövdes enda hembygdskvarter hade dom förstås ingen aning om.
Men så skulle det bli och så blev det. Man kunde ju inte riva allt det gamla för det nya. Efter flera års utredningar och tyckanden fick vi en oas, benämnd Helensparken mitt i stan. När Lögegatan och Kyrkogatan grävdes upp påstås det att just den gatstump som fanns kvar vid Helensstugan var den sista biten av gatunätet från Skövde före branden 1759. Dessutom fanns en gammaloffersten med åttaskålgropar inhuggna. Den fanns i trädgården vid stugan. Även den försvann i samband med schaktningsarbetet i slutet av 1970-talet.
Petter Heléns gata
Av Kyrkogatans västra del och av Lögegatans södra, blev det Petter Helens gata. Lotta Helen fick minsann ingen gata uppkallad efter sig. Orättvist så det förslår! Det var ju ändå Lotta som såg till att Petter fick mat och att hans kläder tvättades. Han kanske inte ens bäddade sängen.
Så här efteråt förstår man mer och mer värdet av Helensparken. Hade man inte lyckats hålla detta kvarter rent från nybyggnation genom att spara och anlägga just denna "lunga" mitt i stan, ja då hade vi med största sannolikhet haft stora betongblock, sterila och livlösa, här också. Nu har vi dock en anläggning som berättar en del, dock långt ifrån allt, om det Skövde som var. Egentligen borde vi haft betydligt mer än detta, men det är så dags nu. Man kan bara hoppas att efterkommande generationer inte gör om samma misstag.
Sista vaktmästarparet vid Helénsstugan, Johan och Sara Johansson, fanns också på plats när Claes gick runt med sin Leica.
Höstträff på Wijnjas ostkällare
21 var anmälda och vi blev 20 glada medlemmar och bekanta som mötte upp vid Wijnjas ostkällare tisdagen 27 oktober 2009. Dagen var gråmulen och kylig i den svaga vinden - en riktig höstdag. Hur skönt var det då inte att komma in i den trivsamma varma källarlokalen som utgör Wijnjas ostkällare. Bordet var dukat med Wijnjas egna servis och i kandelabrarna brann stearinljusen värmande.
Vi serverades 4 sorters ostar, en mjukost, getost, italiensk hårdost och en ädelost. Toppade med plommonchutney fick vi en spännande smaksensation. Till detta serverades ett gott glas rödvin och det ingick charkuterivaror i serveringen - som parmaskinka och några smakrika korvar. Hembakat bröd och olika sorters kex fanns också. Alla åt med god aptit och njöt av smaksensationerna.
På Ingrid Nolengers inrådan hade föreningen köp in en video som berättade Mats Ljungs liv -Skaras revykung - med inslag från hans många år som revyartist och revypappa. Stämningen var god när vi så småningom begav oss hemåt igen.
Vi serverades 4 sorters ostar, en mjukost, getost, italiensk hårdost och en ädelost. Toppade med plommonchutney fick vi en spännande smaksensation. Till detta serverades ett gott glas rödvin och det ingick charkuterivaror i serveringen - som parmaskinka och några smakrika korvar. Hembakat bröd och olika sorters kex fanns också. Alla åt med god aptit och njöt av smaksensationerna.
På Ingrid Nolengers inrådan hade föreningen köp in en video som berättade Mats Ljungs liv -Skaras revykung - med inslag från hans många år som revyartist och revypappa. Stämningen var god när vi så småningom begav oss hemåt igen.